Ja idag skrivs det spaltmeter om gårdagens fotbollsmatch mellan Hammarby och Djurgården. Som vanligt har alla skribenter en åsikt som måste vädras och denna gång så står man enade emot det fotbollsrelaterade våldet. Men denna krönika skall inte handla om vare sig Djurgården eller Hammarby. Inte heller om rätt eller fel, utan om en textrad Expressens Mats Olsson avslutar sin krönika med idag: "Vi är så jävla naiva, vi människor" och jag är benägen att hålla med Mats Olsson. Människor är fruktansvärt jävla naiva över konsekvenserna av sitt eget handlande.
Just denna gång handlade det om fotbollssupportrar som löper amok på en tillställning som var menat att bli en fest för samtliga supportrar oavsett kategori. Men människor är fortfarande jävligt naiva. Samhällets agerande skapar dessa individer som väljer alternativa vägar att protestera. Det finns aktivister inom nästan alla områden som på ett mer handfast vis gör sina protester hörda. Terrorism är en tydlig form av protest. Terrorism är något man tar till när man ignorerats tillräckligt länge och inte kan göra sin röst hörd. När man inser att man är i ett underläge och är dödligt övertygad om sin sak och sina mål. Terrorism mot civila är något jag själv fördömer. Ibland måste dock mer övertygande protester genomföras och det är här jag menar att samhället självt är orsaken och att människorna är jävligt naiva.
Som ett exempel skall jag berätta om en ny bekantskap jag gjorde nyligen. En man i 40-års åldern som det gått snett för. Med snett menar jag att han tvingats ut på gatorna för att överleva och måste begå brott för att ens få minimalt med mat för dagen. Han har tvingats tigga småmynt av de mer "ansedda" människorna i vårt samhälle. Han tar narkotiska preparat för att bedöva ångest, skuld och för att ens få den minsta lilla solglimt i livet. Hur märkligt det än må låta så ger somliga preparat hopp om livet, om än en kort stund av bedräglig lycka.
Nu menar många att han får skylla sig själv och att samhället givetvis gjort vad dem kunnat för att hjälpa honom. "Gå till ett socialkontor" har han hört åtskilliga gånger. Men han är inte välkommen där. Han är våldsam och socialarbetarna är rädda för honom. De vill inte lyssna utan ringer istället Polisen som bara kommer dit för att be honom gå frivilligt eller tar honom med sig och släpper honom lös en kort stund efter. Han går tillbaka till Socialkontoret och sätter sig i vestibulen för att vänta.
Han har fallit igenom det skyddsnät samhället påstår sig ha och ingen vill lyssna eller ens ge honom en chans att få ordning på sitt liv. För det är ordning och frid han söker. Han är så medveten om sina problem och kan rabbla upp vilka metoder som fungerar och inte fungerar. Men han får inte chansen till rätt hjälp som i hans fall är ett behov av bli kvitt drogberoendet och hjälp att få en fast punkt i tillvaron med tak över huvudet och mat på bordet och en ärlig chans att tjäna ihop pengar att betala det själv.
Men trots alla motgångar ger han inte upp. Trots sin situation i livet gör han vad som krävs för att bibehålla livhanken, även om det innebär stölder och tiggande. Plockar burkar och tomflaskor på nätterna och rör sig i en miljö där han tvingas bära kniv för att kunna försvara sig om problem uppstår. Och det uppstår ofta i den värld han lever i. Och för just sin överlevnadsinstinkt har han min fulla beundran.
Men vad skulle hända om dessa människor utstötta av samhället plötsligt organiserade sig i det minsta? En liten skara människor kan göra stor skada på ett samhälle om så krävs. Med terrorism kan man i det närmaste lamslå städer och det är inte mycket som krävs. Bara här om dagen placerade aktivister en flaska med okänt innehåll i en papperskorg, skickade ett mail och skrämde upp både Polis och människor boendes på Östermalm i Stockholm. Kontrasterna mellan det välbärgade Östermalm och livet på gatan är stora.
Så vi människor är jävligt naiva om vi inte begriper att ta hand om samtliga i vårt samhälle på ett humant vis. Det kan straffa oss i längden. Ett krig mellan klasser som de mindre bemedlade tillfälligt kan vinna genom att sätta skräck i oss. I längden förlorar vi alla då samhället skulle tvingas övervaka både privata och offentliga platser.
Och vi människor är jävligt naiva om vi behandlar någon av våra medmänniskor illa och sedan inte tar konsekvenserna för vårt agerande och hjälper personerna att vara en del av samhället igen. Man kan inte blunda och låtsas som om problemen försvinner. Det är en stor risk man tar. Vid ett stort misslyckande är det inte alla människor som tar livet av sig och försvinner. Hatet växer och en dag kan det straffa alla. Med de senaste årens trend att mer handfast protestera inom alla områden och delar av samhället så ser inte framtiden speciellt ljus ut. Vi kommer att få se mer våld och olika former av terrorism och vi människor är jävligt naiva om vi inte inser det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar