Så då har det äntligen inletts: Det stora snuskriget Visst det har gnisslats i EU om vårt snus tidigare och rent ut sagt löjeväckande åsikter har dryftats om just snuset. Hur kan folk som inte snusar ens ge sig in i att förbjuda något så heligt? Idioter, korkskallar och fåntrattar. Snus är allt. Jag fungerar väldigt dåligt utan mitt snus. Ja jag är beroende av det, men för mig har det inte haft några negativa konsekvenser som rökhosta, bakfylla eller åtal hängandes över mitt huvud. En man och hans snus relation är privat och inget som stör någon annan. Aldrig hört att man kan dö av passiv snusning.
Men kriget är inte emot myndigheter som vill förbjuda snuset, utan mot våra forna vänner rökarna. För det som har hänt sedan rökförbud på samtliga offentliga platser inklusive restauranger och barer är att rökarnas blodtörst eller snarare abstinens fått dem att se rött. Många gick över till att snusa istället för att dra i sig cigg efter cigg tillsammans med goda vänner och några öl. De accepterade förbudet och insåg att det kanske var ganska korkat att röka ändå.
Men den senaste utvecklingen är att rökare för en lobbyism för att även förbjuda snuset på krogarna. "Får inte vi röka ska inte de där jävla snusarna sitta där och se så jävla nöjda ut heller". En hämndaktion baserad på avundsjuka helt enkelt. Och anledningen till att jag ens upptäckte deras hat mot oss snusare var en man som vandrade fram till mig när jag förstrött skulle peta in ett par portionspåsar med Ljunglövs Ettan i käften. "Passa på att njut du bara, för snart ska även ni få gå ut för att ta en pris" Jag blev förvånad faktiskt. Att det ens finns människor som för det första ens ids vandra fram till en främling och vara spydig och att det finns folk som missunnar andra något som knappast stör omgivningen.
För mig är snuset det absolut bästa som finns. En trogen kamrat i samtliga aktiviteter jag utför dagligen och vid mer festliga tillfällen. Jag petar in en mulbänk när jag sätter mig ner för att läsa, skriva och titta på film. När jag tar en promenad, fiskar, jagar eller när jag tar mig en öl på krogen. Snuset hjälper mig att koncentrera mig och är helt enkelt en sådan stor del av mitt liv att jag hellre skulle begå harakiri än att leva ett liv utan det. Så ja som jag skrev inledningsvis ett beroende utan dess like. Men det kan jag ta. Fördelerna gentemot rökning är enorma och jag har under 22 år inte haft några som helst negativa effekter av det.
Eller en före detta flickvän skulle kanske säga att en negativ effekt var när jag var utomlands under en längre period och snuset tog slut. Jag letade i dagar efter någon som kunde tänkas sälja eller ha snus och fann efter en vecka en kille som hade en dosa snus i fickan och var villig att sälja den för 100 spänn. Taget sa jag och betalade och stoppade in en pris snus. Galen sa hon, och jag morrade lätt och stoppade snuset i fickan. Vilken tur att mannen inte sade att han enbart hade bytt snuset mot min flickvän. Jag hade haft ett enormt dilemma där kan jag säga..
Så vad jag med ganska många ord vill säga är att om ett snusförbud införs på krogarna och offentliga platser är det nog fler än jag som kommer sitta hemma på helgerna med ölen och ett rejält lager snus på bordet. Skulle det totalförbjudas så flyttar vi bara ut i skogen med vårt snus och då blir det tämligen tomt på stadens gator. Snus förbrödrar och vi snusare finns överallt. Skillnaden är bara att vi inte stinker rök och förpestar tillvaron för våra medmänniskor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar