Idag fick jag ett telefonsamtal av en god vän som var upprörd och ledsen. Han hade råkat i luven på sin flickvän och sambo och upphovet till denna schism var en dator tillhörande just min vän. För igår hade han gått ut på staden för lite nöjen på egen hand vilket innebar några besök på gamla välbekanta barer och krogar. Det var oerhört länge sedan han gjort något som detta då hans dagar är fyllda med arbete och familjeliv som vilken annan person som helst. Ibland behöver en människa koppla ifrån barnpassning, arbete och ta en paus för att andas lite frisk luft och insupa "frihetens" friska atmosfär. Med frihet nu menat att vårda sin egen själ en stund. Danskarna har till och med ett ord för detta som heter " hygge mig" som enklast kanske kan översättas med att skämma bort sig själv en stund med att koppla av och äta och dricka gott. Detta var nog vad min vän ansett sig göra.
Tyvärr blev hans tillvaro en smula störd då flickvännen ifråga ringde och undrade om hon fick låna hans bärbara dator en stund. Han hade ju inget emot det, men senare ringer hon upp honom i hans glädje på krogen och säger att hon hittat material och mail som kastats och inte var speciellt smickrande för min vän. Han var givetvis oförstående och hon fortsatte med att berätta hur hon systematiskt gått igenom hans dator och hittat sidor han inte borde ha varit på, kontakter och filer han inte borde ha eftersom han nu lever i ett förhållande. Bilder som ansågs vara smutsiga och nedvärderande emot hans partner. Kort och gott allt som pekar ut honom till en illgärningsman i hans partners ögon. Själv hade han ingen aning om vad hon pratade om och vemodet om att bli kontrollerad infann sig.
När han berättade allt detta så fick jag en flashback utan dess like. Jag har nämligen själv levt under en period i ett förhållande som nu i efterhand kan liknas med den övervakning som vissa öststatspoliser utsatte sina medborgare för. Min mobiltelefon, min dator, mina brev kontrollerades. Telefonräkningen granskades och var det nummer med på den jag inte kände till kunde jag räkna med en behandling som fått det kalla kriget att vara tropisk. Hela min tillvaro var övervakad efter klockan. Den tid det tog att gå till affären fram och tillbaka, från och till jobbet. Minsta avvikelse ifrågasattes och fanns det inte rimliga eller övertygande bevis hade jag alltså varit otrogen.
Det gick även så långt att kontakter med det motsatta könet inte tolererades. Ej heller arbetskamrater av kvinnligt kön var tillåtna att prata och diskutera med. Om så skedde skulle hela konversationen återges och det spelade ingen roll om mitt minna var hundraprocentigt, misstrodd blev jag i vilket fall. Det värsta med allt detta är att man accapterar det i en början som "oro" från sin partner. Partnern är helt enkelt så mån om ens person och kärlek att den inte vill förlora den. Bit för bit förvandlas denna oro till att bli ett monster av sådan karaktär att kärleken synes vara som bortblåst. Det blir ett maktbehov och ett verktyg att kontrollera med. Det bryter ned den ena eller båda personerna i ett förhållande till en minst sagt farlig gräns. Den smittar och sprider sig fortare än en präriebrand. Den är destruktiv.
När min vän nu ringde och förtvivlat berättade vad som hänt, fick jag åter den där onda känslan i maggropen. Den samtidigt bekräftade mina egna upplevelser och den fick mig att må illa för min väns räkning. Han har just inlett sin tid i helvetet och nu finns bara tre saker att göra:
1.Avsluta förhållandet till varje pris för att undkomma den ondskefulla fortsättning som garanterat kommer fylla de bådas dagar.
2. Försöka att prata ut om allt detta och finna en lösning.
3. Genomlida helvetet och sedan vakna upp ur en mardröm.
Det är bara 2 av dessa punkter som fungerar. Vilka får ni själva räkna ut. Men det är individens eget val och jag som har facit i hand kan inte annat än bekräfta hans farhågor och säga att det kommer bli en jobbig period oavsett vad du väljer. När jag genomled samma helvete hade jag ingen att prata med. Ingen som förstod eller ville ens kännas vid att de varit i samma situation. Det har min vän. Det var först långt efter att förhållandet avslutats som jag insåg av andras berättelser att detta är ganska vanligt i förhållanden. Men alla anser sig vara ensamma och tacklar det mer eller mindre bra. Detta är inget manligt eller kvinnligt problem, det är ett mänskligt problem. Alla kan drabbas av att vara den kontrollerande eller den kontrollerade. Under mycket gynsamma förhållanden kan det även drabba båda parter. Och det är destruktivt. Även om det ser ut som att det efter striden finns en vinnare och en förlorare så har båda parter misslyckats och förlorat det som borde vara det centrala i ett förhållande, nämligen kärleken och respekten för varandra. Det är nu min vän behöver en vän.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar