Juli har passerat och första officiella höstmånaden har inträtt. Känns i luften på kvällarna och syns på en del av våra träd och buskar att den varma årstiden åter är över. Många anser hösten vara en ytterst deprimerande tid och slutet för nånting man gått och väntat så länge på. Lite som att besöka en nöjespark och när kvällen randas och människorna beger sig mot utgångarna infinner sig den där deprimerande känslan över att dels blivit lurad då reklamen utlovade så oändligt mycket mer än vad som gavs. Attraktionerna var bara hälften så våghalsiga man tänkt och man känner sig alldeles mätt på sötsliskig sockervadd eller varmkorv och öl i plastmuggar som definitivt inte var värd priset..
Även om hösten ter sig som en mörk och kuslig slutstation för en sommar som aldrig riktigt levde upp till förväntningarna så är det en årstid jag gillar nästan bättre än sommaren. Med regn och rusk kommer mörka kvällar med tid för böcker, filmer och tid att tänka efter. Regnet är på något sätt helande och sköljer bort gamla synder. Hösten är snarare en början på något nytt och för att det hela skall kunna återfödas behöver det hela dö. Lite som någon person sade om kriget som nu pågår i Libanon. Dö för att återuppstå. Det har hänt i dem trakterna förr. Jag tror på återuppståndelsen i en viss form. Att de som går vilse hittar vägen och att de som aldrig ger upp att söka till slut finner. Men söker man fördärv och våld så kommer man även att hitta det.
Nästan fyra månader framöver så kommer massor av människor att bli oerhört deprimerade och tappa gnistan att leva. Dom klarar inte av kombinationen av saknad, förlorad livslust, mörker och hösten är bara en lång svart korridor. Defenitionen av korridor ser jag snarare som en tågtunnel där man åker in på ena sidan och ut på den andra med mörker emellan. På ena sidan förra årets sommar och på den andra nästa års. En passage mellan två olika liv. Och mitt i detta har vi årskiftet. Ingen slump att det är så passande i just vårt klimat.
Så hur summerar man sommaren som snart är över? Rent personligen så gjorde jag inte ens en tredjedel av det planerade och inget som förändrade vare sig mitt liv eller synsätt på det. Det har förvisso varit en klarblå och varm sommar för det mesta och jag har noterat dess födelse och skall inom kort även bevittna dess död. Jag kan inte ännu se regnmolnen men jag kan sannerligen känna det kommande regnet. En tid för eftertanke och smidandet av nya ränker och planering av nya nöjesfält.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar