Jag läste Emma Hambergs krönika på Expressens nätupplaga LÄNK HÄR, där rubriken skriker ut "Man kan mörda själar". Förvisso handlar det om sexuella övergrepp på barn och Emma har en hel del poänger i sitt resonemang som jag kan skriva under på. Men tyvärr så är det inte enbart barns själar man kan mörda. Och tyvärr inte enbart genom sexuella övergrepp. Det finns massor av olika faktorer som medför att en "själslig död" eller ett "själsligt mord" kan uppstå. En människas själ är det sista han/hon har. Och att ta kål på en person är ganska lätt.
Jag tänker närmast på den mobbing som förekommer i samhället. På skolgårdar, på arbetsplatser och ibland även på människors fritid i olika sammanhang. Det kan förekomma bland grannar och till och med personens egna familj och släktingar. En enträgen och långdragen process som sakta men säkert och bit för bit tar död på en människas själ. Att man går upprätt (om än med lätt böjd nacke) eller deltar i det vardagliga livet innebär inte att personen är vid liv i ordets rätta bemärkelse. Själsligt döda vandrar omkring på vår jord som zombies.
Jag ser dem nämligen ibland. Frånvarande blick och en uppgivenhet som nästan är påtaglig. Man har för länge sedan gett upp, men har inte klarat av eller orkat avsluta det för egen hand. Man glider med och har tappat allt intresse för livet. Man har inga framtidsplaner, inga förhoppningar, inget kvar att leva för. Personen har fallit så långt att den enda bön han eller hon ber på kvällen vid läggdags är att man inte skall vakna upp dagen efter. Det finns inga drömmar kvar och besvikelsen att ögonen öppnas nästa morgon är stor. Inte ens hatet eller hämndbegäret finns kvar.
Hat kan vara en oerhört stark drivkraft som kan få människor att uppvisa övernaturliga krafter i sitt rätta väsen. Världen består egentligen bara av just dessa två krafter; Kärleken och Hatet. En älskad och omtyckt människa kan blomstra och finna harmoni, vårda sin själ som det så fint heter ibland. Att leva enbart på hat går också alldeles utmärkt även om man kan diskutera det nyttiga i det hela. Ett hat är en drivkraft minst lika stor som kärleken. Men som med båda dessa känslor kan kraften i dem falna och till slut är det just själen som får ta konsekvenserna av det. Man kan alltid hitta en ny kärlek sägs det, men kan man hitta ett nytt hat?
Och längst ner på skalan så finns de som för länge sedan gett upp och redan är döda rent själsligt. Var och en av oss borde ta oss en funderare på om vi inte egentligen är en mördare. Bidrar vi till att döda någon i vår närhet rent själsligt? Har vi en dubbelmoral där vi blir upprörda över fysiska mord men samtidigt beter oss på ett sådant sätt att vi mördar själva? Mördar en annan själ?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar