Alltför ofta så möter man människor som lägger hela sin övertygelse och tilltro till det skrivna ordet eller vad som sägs på TV. En tidning eller en bok som för fram ett budskap anses vara en tillförlitlig källa och därmed får anses vara sanningen. Det är ett gulligt och aningen naivt synsätt och jag önskar många gånger att jag kunde tro på det som man matar mig med. Men ett av de viktigaste begreppen man fört fram i undervisningen i våra skolor de senaste 10 åren heter "Källkritik", vilket innebär att man kritiskt måste granska den källa man använder information ifrån. Inte minst när det gäller historiska händelser. Man måste fråga sig varför författaren påstår något, vad har han för syfte med sitt påstående och vilka motiv kan tänkas ligga bakom ett påstående?
För att klargöra vad som menas med KÄLLKRITIK kommer jag att använda en källa som många tar för fullständigt korrekta uppgifter: Wikipedia "Källkritik är vetenskapen att granska och med hjälp av kritisk prövning söka fastställa om en källas informativa innehåll är sant eller falskt. Termen används även i en hermeneutisk tradition att bedöma en källas tillförlitlighet i avsikt att avgöra om och hur källan skall användas. Utvecklades för historievetenskapen, men är i dag tillämpbar när man granskar olika medier."
Identifikationen av källan, där man försöker bedöma dess upphovsman, dess tillkomstsituation, avsikten med tillkomsten. Om källan är äkta eller inte.
Samtidighetskriteriet där man bedömer upphovsmannens närhet i tid och rum till den information källan förmedlar.
Tendenskriteriet där man bedömer upphovsmannens intresse av att påverka opinioner i bestämd riktning.
Beroendekriteriet där man bedömer samstämmiga källors interna beroende av varandra.
Urvalskriteriet där man bedömer upphovsmannens val av källor och deras tendens, dvs även en bedömning av vilka källor som saknas och ev. skulle kunna förändra utsagan.
Och kanske sammanfattningen kan sprida aningen mer ljus:
Även om en utsaga skulle passera samtliga kritier ovan innebär det inte automatiskt att något är sant. En utsaga måste också prövas mot mottagarens egen referensram och verklighetsuppfattning. Därtill krävs att mottagaren har tillräckliga förkunskaper för att tolka källan korrekt.
"Mottagarens egen referensram och verklighetsuppfattning". Jag ogillar verkligen att kalla andra människor får korkskallar, men tyvärr så finns de bland oss. Man är inte kapabel att tolka, granska eller förstå varför något påstås vara sant eller falskt. Ett skrivet ord gör det inte sant, en nyhetssändning innehåller inte 100% fakta och sanning. Det borde man ha lärt sig inte minst genom att granska all den propaganda som förekommer i samband med krig eller andra konflikter.
-Fick den tyska befolkningen höra att kriget var på väg att förloras under det andra världskriget?
-Berättade Saddam Hussein för sin befolkning att han var ond och behövde avrättas?
-Mördade Christer Pettersson Olof Palme för att hans älskarinna påstod det?
-Blev kvinnan i Västerås verkligen våldtagen när Polisen säger att det var en bluff?
För att förstå varför media påstår något måste man titta på sammanhangen omkring det hela. Är det ett aktuellt ämne som behöver göras mer "sant" bland befolkningen så kan man lätt räkna ut att samtliga artiklar i ett specifikt ämne modifieras till att framstå på det exakta sätt man vill för att antingen finna sympati, förskräckelse, medlidande eller hat. Syftet med detta är att påverka befolkningen i linje med vad en styrande regering vill och behöver, att bilda en oppinion för lobbyistsyften där man vill ändra eller nå ett uppsatt mål. Jämför detta med vad som pågår emellan de olika politiska blocken i vårt eget land. Skulle vi ta allt för sanning, hamnade vi i mitten där vi ena dagen var Högeranhängare och nästa Vänsteranhängare. Smutskastning är en del av det politiska klimatet och deffinitivt långt ifrån sanningen. Men det står ändå i tidningen så det måste vara sant..?
Det är skrämmande med den del av befolkningen som väljer att tolka det skrivna ordet för sanning. Det är nämligen sådana människor som stått för de största dumheterna i historien. Den typen av människor som låtit Adolf Hitler, Josef Stalin, Saddam Hussein och George W Bush att nå framgångar. Man har inte på egen hand klarat av att se helheten eller syftet med att ett påstående lagts på bordet.
-Judarna är onda människor!
-Varför?
-Det stod i tidningen
Baserat på vad som står här ovanför kanske någon börjar inse vikten av yttrandefriheten, eller inser att man alltför ofta blir förd bakom ljuset av makter som är betydligt klipskare än en själv, som har ett syfte som alla gånger inte är av godo. Hädanefter fråga er själva varför något påstås och vad syftet med det kan vara. Det är ett steg i rätt rikting mot friheten och bort från mörkret där slavarna går i led med fotbojor. Livet kommer att bli betydligt mer spännande och innehållsrikt när man inser att sanningen oftast inte är sanningen och att en lögn kan vara ett syfte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar