torsdag 29 mars 2007

På Tryckfrihetens Barrikader (2006-08-30 12:55)


I denna artikel sjunker så Aftonbladet till en ny nivå. Aftonbladets chefredaktörer Anders Gerdin och Kalle Jungkvist går ut och slår sig för bröstet att man nu minsann skall försvara tryckfriheten. Detta samma dag som man väljer att visa bilder på påstådda hulliganer LÄNK till artikeln.


Under rubriken Anders Gerdin: Här är dom. Se till att de inte kommer in på våra arenor igen hänger man således ut människor som inte dömts eller hitills åtalats för något brott. Aftonbladet med Gerdin skall nu alltså försöka rida på vågen att man värnar om tryckfriheten något som Jan Axelsson, grundaren till Flashback gjort i flertalet år. Tryckfrihet och yttrandefrihet viktiga grundstenar i en demokrati.


Men varför hängde inte Aftonbladet ut dömda pedofiler på sin egen redaktion? Sparsamt rapporterade man om att myndigheterna slagit till mot en av deras egna medarbetare. För några år sedan så gick en stor samling tidningar ut med bild och namn på högerextremister. Aftonbladet var en av de tidningarna, men hängde inte ut våldtäktsmannen Tom Hjelte som under en lång period var Aftonbladets guldkalv. Är Aftonbladet medvetna om att man inte kan gömma smuts genom att peka fingret åt ett annat håll? Hur många av Aftonbladets reportrar skulle klara en granskning av privatlivet eller pressen av att bli uthängda offentligt?


Men detta med tryckfrihetens åberopande finns på lokal nivå också. Till exempel kan ju nämnas åtskilliga spaltmil med artiklar skrivna av reportrar med egen agenda och som skövlat runt i privatpersoners liv. Rubriker säljer och man skall inte vara naiv och tro att reportrarna arbetar för att göra samhället till en bättre plats. De vill sälja tidningar. Och i slutändan inget mer än verktyg för politisk verksamhet. Att sälja en åsikt och ett ställningstagande som kan accepteras av en bred allmänhet.


Om vi återvänder till dagens artikel där man hänger ut påstådda hulliganer. Låt säga att de är skyldiga till fullo och även får ett straff för det. Tänker man på deras anhöriga? Partners, barn, föräldrar? Arbetsgivare? Skall media bli det organ i samhället som skall bestraffa släkt och vänner till en person som begått ett brott? Är det vad tryckfriheten går ut på? Vem skall övervaka massmedia och granska dem? Se till att milimeterrättvisa skipas?

Inga kommentarer: