Ska jag vara ärlig vet jag faktiskt inte varför jag köpte boken "Det ska bli ett sant nöje att döda dig" av Magdalena Graaf. Kanske var det för att självbiografier är oerhört intressanta att läsa då många innehåller insikter och refelktioner av livet som man för egen del kan få bekräftade eller dementerade. Magdalena Graaf har för mig mest förknippats med ytlighet, blont hår och silikonbröst och att hon vid 30 års ålder även skriver en bok om sitt liv så här långt förmildrade inte intrycket av sensationssökande i bästa tabloidanda.
Boken handlar i stort sett om Magdalenas "tuffa" uppväxt i ett frireligöst hem och som skall spegla hur fattigt, eländigt och svårt det var att växa upp under senare delen av 70 och början av 80-talet. Och bokens huvudattraktion är Magdalenas flykt undan en våldsam man som under en period av deras liv misshandlar henne grovt och som får henne att under en period leve under dödhot och ett kontrakt på hennes liv i den undre världen. Fram till en försoning och en förlåtelse där mannen som misshandlat henne kommer till insikt och tar tag i sitt oerhört struliga liv med kriminalitet och misbruk, och att Magdalena kan återvända efter en tid på flykt med sin son Isak.
Boken speglar både livet tillsammans med en tungt kriminell man och en ganska naiv ytlighet av sällan skådat slag. Att man under en flykt för sitt liv bestämmer sig för att plötsligt åka och operera in silikonbröst är för mig en gåta. Man kan läsa mellan raderna i boken att det inte är någon Einstein vi har att göra med här. Visst är det en tragisk och ledsam bok om våld, hot och självhävdelse. Jag har inte gått i Magdalenas skor så jag kan absolut inte säga att det inte är hennes sanning. Men för att boken skulle ha varit aningen mer trovärdig så skulle hon ha utelämnat att E-Type raggar på henne på Café Opera, att hon äter hummer med Martin Dahlin och Brollan samt Thorsten Flinck.
Boken andas också en underliggande stöddighet och bitterhet med inslag av skadeglädje mot alla dem som Magdalena av olika anledningar inte samsats med eller som hon påstår har behandlat henne illa. Jag kan inte låta bli att lägga in några väl valda citat som säger ganska mycket om personen bakom boken:
"Så om nu vår lilla familj var att förakta, så tror jag nog att de där bortskämda maskeradungarna som jag då avundades i dag är tråkiga, halvfeta jantelagssvenskar som klagar på hur grannen klipper sin häck.."
"Om du vill se en glad före detta landslagsmålvakt (inga namn nämnda) bli rund under fötterna och sluddra kareoke-sånger halvliggandes över borden, då har du kommit rätt. Eller varför inte en lång slank modell och sångerska med rosig pumun, blont hårsvall och lökar som skulle få vem som helst att falla baklänges."
Det tog mig drygt 4 timmar att läsa boken från pärm till pärm och så här i efterhand så kunde jag ha tillbringat dessa 4 timmar till att göra något helt annat. Men nu har jag läst den och kan lägga den i min överbelamrade bokhylla jämte andra biografier. Det är knappast en bok jag kommer att gå tillbaka för att söka referenser eller fakta i och betyget blir 1.5 av 5 möjliga. Man får helt enkelt hoppas att Magnus Hedman tjänat tillräckligt på sina år som proffs i fotbollsmålet i England, för denna bok lär inte bidra till några större inkomster trots att allas vår Linda Skugge skrivit en tårdrypande recension som även syns på omslaget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar