Hotellrum

Jag checkar in och återigen ett nytt rum men ett gammalt scenario. Ställer ifrån mig mitt bagage, sparkar av mig skorna och sätter mig på sängkanten. Återigen tänker jag på filmscenen från Die Hard där Bruce Willis rollfigur förklarar att bästa sättet att koppla av efter en flygresa är att ta av sig skorna och liksom krama mattan på hotellrummet med tårna. Att det skulle skänka sinnesro och en känsla av hemmahörande. Jag ägnar det en tanke men ids inte genomföra processen.

Jag öppnar minibaren och plockar åt mig en öl och dricker raskt ut hälften av innehållet. Samtidigt så plockar jag åt mig mappen med Hotellinformation för att se vad som erbjuds på alla TV kanalerna och vad Roomservice kan fixa. Gamla filmer och en något pretentiös meny. Det varierar stort mellan alla hotell. Från inplastade mackor till 3 rätters middagar serverade på vagn med vit duk och silverbestick. Jag känner inte för att gå ut och äta middag så jag bestämmer mig för att beställa upp mat senare. Måste ändå ha några öl till.

Jag tar av mig kläderna och går in i badrummet. Prydligt som alltid ligger rakdonen, schampot, tvålen, hudlotion, tandborsten, duschmössan och flera uppsättningar handdukar bredvid handfatet. Kaklet värmer mina fötter och jag uppskattar att det finns golvvärme installerat. Jag kliver in i duschen och från flera munstycken kommer hett vatten som medför att ångan snabbt lägger en dimma i badrummet. Jag duschar i säkert 20 minuter innan jag slutligen kliver ur och sveper en handduk runt midjan. Rufsar om håret när jag torkar det och släpper sedan handdukarna på golvet. Sätter på mig hotellets morgonrock som dom vänligt upplyser mig om att den finns till salu om man gillar den nere i receptionen.

Jag går ut i rummet igen och tar ytterligare en öl innan jag slår på TV: n och låter MTV spinna på i bakgrunden. Tankarna flödar och det rör sig om allt från dagens arbete till det planerade imorgon. Jag förtrycker den känslan jag vet ligger och lurar i mitt bakhuvud och som jag vet snart kommer att slå till med stormstyrka. Saknaden. Saknaden efter henne.

För en lång tid sedan hade jag knappt hunnit in på rummet innan hon hade ringt och frågat hur min dag varit. Hon ville veta allt. Även om vi var åtskiljda av åtskilliga mil var hon närvarande och med mig i både tankar och hjärta. Det är hon inte längre. Och jag får en släng av paniken över att inte längre få hennes telefonsamtal. Jag lyfter upp telefonen och går fram till det stora fönstret som vetter ut mot gatan, men slår aldrig numret som jag vill men inte egentligen vågar. Hon har gått vidare och kvar på hotellrummet står jag som en fåne.

Jag har varit med om detta så många gånger förr. Jag ringer aldrig och brukar börja skriva ett brev som jag övertygar mig själv om att jag skall posta redan nästa dag. Jag har flera stycken i min väska. Skrivna på olika brevpapper från olika hotell. Jag kan inte förmå mig att skicka dem för jag tror inte att de kommer att göra någon skillnad. Det kommer inte att bli som förut ändå. Men jag älskar henne. På avstånd och i hemlighet. Jag har en hemlängtan till något som inte längre är ett hem. Hotellrummen är mina hem.

Jag ringer Roomservice och beställer upp en Clubsandwich för dom är goda på just det här hotellet. Jag passar även på att beställa up några öl till. Det tar 20 minuter och snart sitter jag i soffan framför TV apparaten och tittar på resterna av något naturprogram. Min telefon ringer och hjärtat hoppar till. Det är naturligtvis inte hon utan min kollega som undrar om jag vill hänga på ut för att ta några drinkar. Jag avböjer vänligt men bestämt. Ölen har redan gjort mig trött och jag går och lägger mig i sängen. Jag stirrar i taket och lyssnar på ventilationen och ljuden från gatan utanför. Mina sista tankar ägnas även dem åt henne. Och jag faller in i en drömvärld med ljudet från ventilationen ständigt närvarande.

Nästa morgon ringer klockan och jag hoppar åter in i duschen och använder nästa uppsättning av handdukar. Sitter en skylt på dörren där man uppmanas att spara på tvätten om man bor kvar en längre tid. Jag passerar hotellrum dag ut och dag in, jag bor inte kvar mer än en natt och följaktligen så gäller inte skylten mig. Jag värnar dessutom inte speciellt mycket om miljön.

Packar mina väskor och skyndar mig ner till frukostsalen där jag äter en stadig frukost samtidigt som jag ägnar igenom dagstidningen och studerar övriga gästers förehavanden. Påfyllning av kaffet och sedan utcheckning. Jag andas in den friska luften utanför hotellet och beger mig mot stationen där tåget som skall ta mig till nästa hotellrum redan står inne på spår 10.

//Rum301