Låt mig börja med att säga att tanken är god. Det är en fantastisk insats många gör för kvinnor som drabbats av cancer, våldtäkter eller att man tar ställning emot rasism och förtryck. Nu är insatsen begränsad till att bära ett tecken iform av ett band och kan i det närmaste liknas vid en modefluga. För med handen på hjärtat: Hur många tror ni bryr sig när dom kommit hem från skolor och arbeten? Väldigt få skulle jag vilja påstå. Där anser många personer att de gjort sitt och deras samvete har luckrats upp en aning. Man har offentligt visat att man "tar ställning" emot något som alla upplever som fasansfullt i dagens samhälle. Oroväckande ofta är det enbart kvinnor som det skall tas ställning för. Mäns cancer bryr man sig inte om att föra några kampanjer för, kvinnors våld mot män bryr man sig inte heller om eftersom det är så marginellt och en aning skamfullt.
Och dessa band följer alltid i svallvågorna av en mediatrend. För två år sedan sade en känd advokat att det var "kvinnornas år". Aldrig förr hade man dömt så många män för misshandel och hot mot kvinnor som då. Med lagändringar behövdes inte ens riktiga bevis utan det räckte med några ord, svamlande vittnen och vipps så hade statestiken för uppklarade brott höjts ytterligare ett snäpp. Samtidigt ökade antalet anmälningar om övergrepp mot barn att ramla in. Det bor en pedofil i varje man som som vistas i närheten av ett barn. Åtminstone om vi skall tro alla tabloider som tjänar pengar på att skriva spaltmeter om just detta.
Det intressanta med just pedofilvågen var att ALLA kvinnor hade blivit utsatta, eller åtminstone påstod en stor del det. På fester där det dracks rödvin och pratades relationer, känslor och upplevelser kunde man ge sig tusan på att en kvinna skulle smyga in antydningar om att hon var ett offer på olika sätt. Och snart visste alla att just den kvinnan blivit utsatt för otäcka händelser i sin barndom och man behandlade henne med silkesvantar. Hon fick stjärnstatus i umgängeskretsen. De mer rationella ville naturligtvis veta VEM som hade gjort detta mot kvinnan. För eftersom hon nu hade gått ut med att ett övergrepp skett, så kunde man lika gärna följa upp det hela till ett avslut för kvinnan. Att helt enkelt anmäla den som gjort detta hemska. Av ren omtanke och för att visa personen som begått brotten att vissa saker aldrig faller i glömska.
Kvinnan vägrade konsekvent att berätta vem som gjort detta. Men fortsatte att berätta detaljerat om hur hon systematiskt våldtagits, misshandlats och kränkts. Snart fanns en lynchmobb utan dess like och ballongen var på väg att spricka då det fanns antydningar om att det var kvinnans far som låg bakom. Inget blir så hetskt som när ett kollektivt tänkande om att straffa någon hamnar på bordet. Att en i övrigt tyst och tillbakadragen kille i umgängeskretsen påpekade att pedofiler måste arbeta efter ett särskilt mönster igenom alla tider eftersom han bestämt hade läst kvinnans exakta historia i tidningen helt nyligen var det ingen som tog notis om.
Och till slut sprack bubblan. Eftersom hon mådde "allt sämre" varje gång det var fest och alltid kom med nya detaljer, men konsekvent vägrade att berätta vem som utsatt henne för detta, så kontaktade en väninna till henne myndigheterna och det var början till slutet. Eftersom det antytts att fadern var gärningsmannen så hamnade även han till slut på förhör gällande de påstådda övergreppen. Fadern begrep ingenting och hela incidenten splittrade en familj. Kvinnan erkände till slut efter att hårdnackat påstått att fadern förgripit sig på henne, att hon fått intryck ifrån media och att hon använt sig av historien för att verka spännande och speciell...
För några år sedan berättade en kamrat en annan historia som fick min haka att falla ner. Han hade varit på en krog i en stad i mellansverige. Han hade träffat en kvinna och de hade dansat och haft det allmänt trevligt. De bestämde sig för att gå ut och ta lite frisk luft och en och annan kyss utväxlades. Sedan gick de in igen och kom ifrån varandra. Efter cirka en halvtimme så kommer Polis instormande på krogen och släpar ut min kamrat utan att ange varför just han behandlas så. Han blir förtvivlad och påpekar gång efter gång att något missförstånd föreligger, men behandlas hårdhänt och finner sig snart i en häktescell.
Det visar sig att han anmälts för våldtäkt på den kvinna han träffat tidigare under kvällen och hela hans tillvaro rasar den natten där han kränks som våldtäktsman, får ta emot glåpord av personalen och polisen. Dagen efter förhörs kvinnan och med sig har hon sin pojkvän. Tack vare en tvivlande Polis så finner han sprickor i kvinnans vittnesmål och sjukhuset kan snart bekräfta att någon våldtäkt inte har ägt rum. Faktum är att kvinnan inte uppvisade några som helst spår av det tilltvingade samlag som påståtts. Han frias med en klapp på axeln, men med en krossad själ. Ingen bryr sig om att hjälpa honom att ta sig igenom det hela.
Han skulle aldrig i hela sitt liv bära ett sådant band. Han har sett baksidan av trenderna där media blåser upp ett problem till den nivå att folk börjar inbilla sig att ha blivit våldtagna, misshandlade eller kränkta. En mörk sida som det inte talas högt om. Att ifrågasätta offentlig statestik på hur många som blivit oskyldigt anklagade för våldtäkt eller sexuella övergrepp på barn är något fult. Den som gör detta är en skurk och antagligen våldtäktsman eller pedofil. Som att knuffa till en helig ko i Indien. Man gör det helt enkelt inte..
Och är det inte märkligt att det är ständigt samma skitblaska som marknadsför dessa band stenhårt? Som på något vis försöker framstå som hjältarna i denna värld där pedofiler och våldtäktsmän lurar bakom varje hörn. Som älskar att skriva om hulliganismen i Sverige och samtidigt startar en kampanj med, ja just det, ytterligare ett rosa band. Antagligen blir man lynchad om man säger det högt, men det finns ett samband mellan banden, trenderna och lösnummer till försäljning. Bara för en dryg vecka sedan påstods en kvinna ha blivit våldtagen i Västerås av en härjande illvilling. Det visade sig vara ett försök att bluffa till sig pengar.
Kanske borde man starta en kampanj där man bär ett band om man vill ha grundligare förundersökningar, uppföljning av de som anklagar och blir anklagade falskt. Och faktiska bevis på att en oförätt verkligen ägt rum. Straffa de som anklagar andra för dessa brott som är oskyldiga. Visa att vi inte accepterar att vårt rättsväsende används som lekstuga för kvinnor med psykiska problem och "attention whore"-syndromet. Hakar ni på den trenden Aftonbladet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar