Hotellrum

Jag checkar in och återigen ett nytt rum men ett gammalt scenario. Ställer ifrån mig mitt bagage, sparkar av mig skorna och sätter mig på sängkanten. Återigen tänker jag på filmscenen från Die Hard där Bruce Willis rollfigur förklarar att bästa sättet att koppla av efter en flygresa är att ta av sig skorna och liksom krama mattan på hotellrummet med tårna. Att det skulle skänka sinnesro och en känsla av hemmahörande. Jag ägnar det en tanke men ids inte genomföra processen.

Jag öppnar minibaren och plockar åt mig en öl och dricker raskt ut hälften av innehållet. Samtidigt så plockar jag åt mig mappen med Hotellinformation för att se vad som erbjuds på alla TV kanalerna och vad Roomservice kan fixa. Gamla filmer och en något pretentiös meny. Det varierar stort mellan alla hotell. Från inplastade mackor till 3 rätters middagar serverade på vagn med vit duk och silverbestick. Jag känner inte för att gå ut och äta middag så jag bestämmer mig för att beställa upp mat senare. Måste ändå ha några öl till.

Jag tar av mig kläderna och går in i badrummet. Prydligt som alltid ligger rakdonen, schampot, tvålen, hudlotion, tandborsten, duschmössan och flera uppsättningar handdukar bredvid handfatet. Kaklet värmer mina fötter och jag uppskattar att det finns golvvärme installerat. Jag kliver in i duschen och från flera munstycken kommer hett vatten som medför att ångan snabbt lägger en dimma i badrummet. Jag duschar i säkert 20 minuter innan jag slutligen kliver ur och sveper en handduk runt midjan. Rufsar om håret när jag torkar det och släpper sedan handdukarna på golvet. Sätter på mig hotellets morgonrock som dom vänligt upplyser mig om att den finns till salu om man gillar den nere i receptionen.

Jag går ut i rummet igen och tar ytterligare en öl innan jag slår på TV: n och låter MTV spinna på i bakgrunden. Tankarna flödar och det rör sig om allt från dagens arbete till det planerade imorgon. Jag förtrycker den känslan jag vet ligger och lurar i mitt bakhuvud och som jag vet snart kommer att slå till med stormstyrka. Saknaden. Saknaden efter henne.

För en lång tid sedan hade jag knappt hunnit in på rummet innan hon hade ringt och frågat hur min dag varit. Hon ville veta allt. Även om vi var åtskiljda av åtskilliga mil var hon närvarande och med mig i både tankar och hjärta. Det är hon inte längre. Och jag får en släng av paniken över att inte längre få hennes telefonsamtal. Jag lyfter upp telefonen och går fram till det stora fönstret som vetter ut mot gatan, men slår aldrig numret som jag vill men inte egentligen vågar. Hon har gått vidare och kvar på hotellrummet står jag som en fåne.

Jag har varit med om detta så många gånger förr. Jag ringer aldrig och brukar börja skriva ett brev som jag övertygar mig själv om att jag skall posta redan nästa dag. Jag har flera stycken i min väska. Skrivna på olika brevpapper från olika hotell. Jag kan inte förmå mig att skicka dem för jag tror inte att de kommer att göra någon skillnad. Det kommer inte att bli som förut ändå. Men jag älskar henne. På avstånd och i hemlighet. Jag har en hemlängtan till något som inte längre är ett hem. Hotellrummen är mina hem.

Jag ringer Roomservice och beställer upp en Clubsandwich för dom är goda på just det här hotellet. Jag passar även på att beställa up några öl till. Det tar 20 minuter och snart sitter jag i soffan framför TV apparaten och tittar på resterna av något naturprogram. Min telefon ringer och hjärtat hoppar till. Det är naturligtvis inte hon utan min kollega som undrar om jag vill hänga på ut för att ta några drinkar. Jag avböjer vänligt men bestämt. Ölen har redan gjort mig trött och jag går och lägger mig i sängen. Jag stirrar i taket och lyssnar på ventilationen och ljuden från gatan utanför. Mina sista tankar ägnas även dem åt henne. Och jag faller in i en drömvärld med ljudet från ventilationen ständigt närvarande.

Nästa morgon ringer klockan och jag hoppar åter in i duschen och använder nästa uppsättning av handdukar. Sitter en skylt på dörren där man uppmanas att spara på tvätten om man bor kvar en längre tid. Jag passerar hotellrum dag ut och dag in, jag bor inte kvar mer än en natt och följaktligen så gäller inte skylten mig. Jag värnar dessutom inte speciellt mycket om miljön.

Packar mina väskor och skyndar mig ner till frukostsalen där jag äter en stadig frukost samtidigt som jag ägnar igenom dagstidningen och studerar övriga gästers förehavanden. Påfyllning av kaffet och sedan utcheckning. Jag andas in den friska luften utanför hotellet och beger mig mot stationen där tåget som skall ta mig till nästa hotellrum redan står inne på spår 10.

//Rum301

Självinsikt

Likt en blind varelse

trevar mina fingrar

efter alla de pusselbitar

i mitt inre

jag ännu inte rört

Tusentals bitar

som döljer det mönster

som en dag skall bli

ett helt jag

-Matanza

Tillfällig Sexpartner?

Jag vill börja denna artikel med att påpeka vilket oändligt träsk det är att genomsöka för att hitta en tillfällig sexpartner eller en mer långlivad relation på Internet. Det finns med den nya teknologin så många vägar och sätt att möta människor och det skulle ta mig en evig tid att sammanställa alla dessa på ett tillfredsställande sätt. I denna artikel har jag använt en del olika metoder för att se hur detta fungerar och inriktat mig på de mer desperata lösningarna över hur man finner sig en sängkamrat och vad som egentligen pågår under ytan. Jag har trots all avsmak jag känt haft ett par ganska grova skrattsalvor och lärt mig att hyckleriet finns överallt. Jag vill redan nu påpeka att jag inte har för avsikt att hänga ut någon enskild och har därför valt att inte visa bilder på emottagna meddelanden med direkta mail-adresser till både politiskt aktiva och journalister som ramlat i ”fällan”. Även om somliga av er kanske skulle förtjäna att hängas ut. Men till skillnad från er kör vi med rena kort på BakomGaller.

För att kunna undersöka vad man kan förvänta sig på dessa internetsidor så skapades två olika och helt fiktiva karaktärer. En man och en kvinna båda med en ålder på 20 år för att helt vara på den säkra och lagliga sidan. Sedan registrerade jag dessa två karaktärer på 3 olika kontaktsidor. Två som uttalat handlar om tillfälliga sexförbindelser och en som vid första anblick såg mer seriös ut och hyllats av Aftonbladet som en förnämligt seriös sida. Jag lägger ingen vikt vid vad sidorna heter eller vilka som driver dem. Det är egentligen ganska oväsentligt. Under 2 veckors tid var det bestämt att undersökningen skulle pågå och jag hoppades få svar på hur lätt det egentligen är att som man respektive kvinna få kontakt med någon i samma ålder, motsatt kön och hålla en helt seriös ton. Det skulle visa sig vara ett ganska väntat men otäckt svar jag fick.

Som kille utgav jag mig för att vara 20 år med normal kroppsbyggnad och heterosexuell. Jag letade efter en tjej i samma ålder som hade normala intressen och var intresserad av att utväxla brev och eventuellt en träff om tycke skulle uppstå. Jag var inte aktiv på något sätt förutom att posta en bild jag hittat på nätet. Under två veckors tid fick jag inte ett enda svar och besöksstatistiken på de 3 sidorna var förskräckande låg eller obefintlig. Ingen kvinna nappade och ett enda svar hamnade i min brevlåda. Från en 46-årig man som undrade om jag kunde tänka mig att utbyta oralsex mot pengar. Han berättade ganska utförligt vad han ville betala, vad han ville att jag skulle göra och vad han förväntade sig få för summan. När jag skrev tillbaka och påpekade att jag på intet sätt sökte efter sexpartners eller var prostituerad och homosexuell svarade han att det var ”värt ett försök” och sedan bad han om ursäkt och hörde inte av sig igen.

Man kan alltså dra slutsatsen att som kille måste man vara oerhört framfusig och nästan påträngande för att få kontakt med det motsatta könet. Under resans gång stod det ganska klart varför det är så. Jag kan inte säga att detta på något sätt skulle vara representativt för alla sidor som finns med liknande tema, men just de som jag utförde testet på var 100 procentigt lika. Under själva undersökningen så bestämde jag mig för att se vad män i min egen ålder ”20 år” skriver för att attrahera det motsatta könet. Det är rakt och naket kan man säga. Med en direkt rubrik som till exempel : ”21-åring söker knull kompis, 20-årig hingst, 21-årig kille med stor *** söker yngre tjej, 24-årig kille söker äldre kvinnor för heta stunder”

Jag kan med handen på hjärtat inte ens som man förstå vad som skulle göra just deras annonser unika och tilldragande. Ofta med foton på könsorganen och en vältrimmad mage och några muskler här och där. Jag frågade en kvinnlig kamrat om hon hade besvarat en sådan annons om hon letat efter en tillfällig partner och svaret var givetvis nej. Det krävs bra mycket mer än bild på ett könsorgan och några grova beskrivningar eller CV om man hellre vill kalla det så.

Och männen dominerar till antalet på dessa sidor. Ofta går det 50-100 män på en kvinna om inte fler. Det skulle tydligt visa sig med den andra karaktären som utgavs för att vara kvinna att männen är desperata och kan göra nästan vad som helst för att hitta en sexpartner eller bara någon att prata med. Exakt vad det är som gör att kvinnor inte söker sig till dessa sidor kan jag inte besvara, men det är en mansdominerad värld. De kvinnor som finns överbelastas med meddelanden och erbjudanden. Det finns fler tjejer som erbjuder så kallade webcam-shower än det finns normala annonser bland just kvinnornas annonser. Man betalar alltså en summa pengar för att på behörigt avstånd se en kvinna onanera eller utföra andra sexuella anspelningar i direktsändning. En form av prostitution som enligt undersökningar ökat lavinartat de senaste åren.

Som 20-årig tjej har man det definitivt inte lätt om man bestämt sig för att hitta en tillfällig sexpartner. Det finns en liten rolig anekdot i detta och det var att Aftonbladet under helgen redovisade en undersökning som dom hade genomfört om hur det går till på olika kontaktsidor. För just det första svaret jag fick på en av annonserna var från en reporter på Aftonbladet. En man i 40 års ålder som undrade om jag var tillgänglig redan till kvällen och det var rakt på sak. Jag bestämde mig för att ta reda på hur han så oblygt kunde säga att han var journalist och uppge sin adress redan i första meddelandet. Han svarade att det inte var något att hymla om och att vi två givetvis skulle vara diskreta då han redan hade ett fast förhållande. Han gav mig också sitt mobilnummer och jag kollade att det verkligen stämde med det namn han uppgett. Det gjorde det. Jag ville inte på något sätt driva detta vidare utan avslöjade att jag gjorde lite undersökningar för en egen artikel. Då erbjöd han mig 1200 kronor för att ha samlag med honom… Jag var återigen tvungen att påpeka att jag dels var kille och dels att jag sökte material för en artikel. Då gav han upp.

På två av de sajter jag öppnat ett konto överöstes jag med meddelanden och förslag. Om allt ifrån att ha samlag för pengar till att förnedra och bli förnedrad på oerhört grova sätt. Ungefär femtio procent var rakt på sak och uppvisade en sällan skådad kvinnosyn. Jag kände mig som ett offer trots att jag inte ens var kvinna. Jag hade förvisso själv gett mig in i leken och sagt att jag sökte en man för trevliga pratstunder och kanske en träff om saker och ting föll på plats. Men från korta och högst anstötliga meddelanden till långa erotiska berättelser fanns att finna. Några av dem gav tydligt besked om att jag skulle behandlas hårt och ”straffknullas” på ställen jag trodde man tog temperaturen på förr i tiden. Många skickade fler än ett meddelande där jag nästan hotades om jag inte besvarade deras skrivelser. Speciellt en man gjorde intryck på mig som skrev: ”du är en äcklig liten hora som tror du är nått bara för att du har en fitta”. Okej tänkte jag och besvarade hans meddelande med att han skulle ge mig en mailadress så skulle jag höra av mig. Det var ett namn följt av en adress till ett mindre men fortfarande aktivt Riksdagsparti. Jag var nästan chockad.

Det fanns många trevande och trevliga försök till kontakt också. Blyga killar och män som försiktigt undrade om jag hade tid att prata och om jag ville utbyta meddelanden med dem. Tyvärr så hade även dessa ganska grova bilder på sina presentationer. Nästan uteslutande könsorgan. Jag hade som ni förstår ingen möjlighet att besvara några av den lavin av meddelanden som sköljde över mig. Syftet med undersökningen hade redan fått sitt svar. Det skall tilläggas att du som man också ofta får betala dessa sidor en summa pengar genom till exempel SMS för att få tillgång till fullständiga presentationer av de kvinnor som finns på sidorna. En mycket lukrativ bransch verkar det som. Och som kille betvivlar jag att de får valuta för pengarna. Det måste helt enkelt finnas bättre sätt att hitta en sexpartner eller en för lite längre och varaktiga förhållanden.

På den tredje webbsidan så fanns det inga tydliga tecken på att det handlade om enbart sex. Vid första anblick såg det ganska normalt ut och trevliga meddelanden i varandras gästböcker. Men det tog 30 minuter innan det hade ramlat in 12 meddelanden varav 8 innehöll sexuella anspelningar. På denna sida hade ingen annons postats utan meddelandena kom ändå. Efter 2 veckor hade 274 meddelanden inkommit och jag orkade inte ens läsa igenom dem då det nästan uteslutande var samma visa som på de andra två sidorna. Erbjudande om att få pengar mot sexuella tjänster var vanligt förekommande, likaså kränkande beskrivningar av vad de ville göra med mig Återigen kände jag mig oerhört besviken på hur kvinnorna behandlas och hur det hela tiden pågår en handel med sexuella tjänster eller åtminstone från männens sida. På något underligt vis verkar männen tro att kvinnor som registrerar sig på sådana här sidor är enbart prostituerade som gör vad som helst för pengar.

Åldersmässigt kan jag säga att det spänner sig från 18 år till runt de 60. Att det på två av sidorna uttryckligen stod att läsa att jag som tjej enbart var intresserad av kontakt med jämnåriga spelade ingen roll. De grova orden och erbjudandena om pengar i utbyte mot sex kom ifrån alla åldrar och samhällsklasser som det verkade. Mest förskräckt är jag ändå över den oblyghet somliga visar genom att uppge sina telefonnummer och adresser till arbetsrelaterade ställen. Är det verkligen så här vanligt? Jag vet inte om detta kan anses vara helt representativt för alla sidor, men just dessa jag använde mig av och som är bland de större för svenskar verkar det onekligen vara så. Själv kommer jag definitivt avråda alla jag träffar och som ens tänkt tanken på att testa detta att inte bry sig utan istället uppsöka en bar eller pub för gammeldags hederliga raggningsförsök.

My Little Eye (Marc Evans, 2002)

Fem unga och hoppfulla får chansen att vara med i en Internet-tävling med miljoner tittare. Om man klarar av det psykoligiska och vardagliga spelet har man var och en chansen att vinna en miljon dollar. Men haken är att samtliga måste klara av utmaningen eller så får ingen några pengar. Till tävlingen har Matt, Rex, Danny, Emma och Charlie anmält sig och kommit med. Tävlingen lider nu mot sitt slut och trots att det finns slitningar dem emellan ser det ut som att man skall vinna pengarna. Men det företag som anordnat tävlingen höjer plötsligt insatsen och mystiska och obehagliga saker kommer upp till ytan. Är de fem ungdomarna verkligen ensamma i huset och hur långt kommer arrangören att gå för spara in 5 miljoner dollar?

My Little Eye köpte jag för en lång tid sedan på DVD. Det har helt enkelt inte blivit av att titta på den och inte heller hade jag hört någon rekomendera den. Så på vinst och förlust började jag titta på filmen och fann idén som sådan ganska tilltalande. Att den kom ut för 5 år sedan gör den inte mindre aktuell då detta format används i diverse dokusåpor världen runt. Att bevaka en samling människor med kameror dygnet runt för att dokumentera deras liv 24/7. Dock har ju just denna en twist man mer än gärna skulle vilja se även i realityshowerna som Big Brother.

Skådisarna är förutom Bradley Cooper helt okända och gör den mer intressant än om de hade använt etablerade skådisar. Men exakt samma sekund som Cooper kliver in igenom dörren så tappar filmen lite av tjusningen. Man känner på sig vad som skall hända och vad han spelar för roll i historien.

Fotot växlar mellan mörkerkamera och vanlig kamera och stundtals blir det nästan för mycket. Budgeten på denna film måste ha varit mycket låg och man får hoppas att den under alla omständigheter täckte utgifterna för hyra av hus, rekvisita och skådisarnas löner. Filmen får 2.5 av 5 i betyg. Den både tilltalar och tråkar ut mig.

Historien Bakom BakomGaller (2007-02-18 21:11)

När ni nu läser detta firar vi 1-års jubileum. Men historien bakom detta projekt startade redan för 2 år sen då några användare och tillika Moderatorer på några av Sveriges största forum och communitys började diskutera att starta ett litet sidoprojekt enbart riktat till den sammanslutning av vänner och bekanta som dagligen träffades på Internet och debatterade och tjafsade om ovidkommande eller högst allvarliga ämnen. Lite som en privat klubb utan några allvarligare avsikter. Ett forum skapades men blev aldrig riktigt något bra och det första lades ner efter en tid då ingen egentligen skrev något i det. Intresset var ju aningen svagt då det redan fanns en uppsjö av liknande platser att spendera tid på.

För ungefär ett år sedan kom tankarna återigen upp om att göra ett lite allvarligare försök att starta ett forum. Det handlade egentligen inte om att vi var missnöjda med befintliga på Internet, mer om att skapa något där vänner och bekanta kunde hålla till på sin fritid. Det fanns också en vilja att få artiklar och egna recensioner publicerade. Några skrev redan för olika sajter, andra hade inte ens funderat över tanken att få sitt material publicerat. Just själva skrivandet har ju varit en drivkraft, inte minst igenom att debattera och skriva krönikor och dagböcker för många. Tanken var att främja just detta intresse för oss själva och för alla som egentligen ville försöka.

Som med alla projekt är det nästan aldrig något som kan placeras i sjön och flyter av sig självt. Det behövdes kunnig hjälp i form av webbdesigners och programmerare. Det var en ganska upplyftande upptäckt att inse hur välvilligt inställda gamla bekanta och deras vänner var till detta projekt. Även om jag än idag inte vet om de delar min vision med just detta projekt, har de ständigt funnits till hjälp och kommit med fantastiska idéer som lyft upp sidan när det känts tungt och motigt. Utan denna sammansättning av frivilliga och uppfinningsrika människor hade BakomGaller fortfarande varit en tanke någonstans i bakhuvudet.

Det har ibland varit ganska motigt med just detta projekt. Tekniska lösningar som vi hoppats på har inte fungerat på det vis vi själva velat och därför har vi åtskilliga överraskningar till alla våra besökare i framtiden när detta löst sig. Teamet bakom BakomGaller är kreativa och vi arbetar ständigt med nya uppslag för att förbättra och förändra sajten.

Ibland har det nästan varit för enkelt. När vi inledningsvis började med att intervjua människor för sidan fick vi en väldigt fin respons. Under den dialog som varit när intervjuerna planerats har vi fått fin feedback av några av Sveriges största artister. Dom har sett potentialen i det vi förklarat vara vår vilja bakom projektet. Dom har också visat uppskattning för att vi tagit steget att låta både huvudsidan och forumet vara fritt från sex och porrlänkar. Det finns redan tillräckligt med andra sidor som ägnar sig åt det och någonstans kan det vara skönt med en fristad på ett annars fullständigt porrdränkt Internet.

Som jag nämnde tidigare har vi haft nöjet att få intervjua några av Sveriges största artister. Björn Skifs, The Boppers, Åsa Jinder, Staffan Hellstrand, Lars-Åke ”Babsan” Wilhelmsson, Svenne Rubins, Bingo Rimér, Clawfinger, Babben Larsson, Nocturnal Rites, Elin Lanto och Niclas Wahlgren. Även politiker och andra mindre kända personligheter har vi stulit tid av i vår strävan att få en bra och underhållande mix av människor. Det finns fortfarande tusentals människor vi vill och kommer att intervjua så det gäller bara att hålla ögonen öppna för uppdateringar.

Förutom ett gäng med skribenter som valt att enbart skriva krönikor och betraktelser i livet så har vi haft nöjet att få intervjuer och artiklar från Mexicos djungler skrivet exklusivt för vår sajt. Intressanta aspekter på folklivet och landets historia och med fantastiska foton som illustrerat alstren. Det innebär att vi redan i starten av detta projekt spred oss utanför landets gränser. Något vi även hoppas att få göra i framtiden.

Ofta har vi fått frågan var idén till namnet på sajten kommer ifrån. Själva namnet BakomGaller refererar egentligen till att oavsett var man är och under vilka förhållanden man befinner sig så kan man göra sin röst hörd. Ett galler hindrar inte någonting om man har viljan. Vi värnar som många andra om rätten att uttrycka sig, men vi inser att det finns begränsningar och att det kan stundvis kännas hämmande som ett galler framför... Långsökt? Ja ni förstår nog andemeningen ändå.

Vi vill skapa en plats där man på ett normalt vis kan diskutera och umgås och att atmosfären känns trygg för inte minst yngre användare. Vi kommer arbeta aktivt för att hålla de sämsta sidorna med Internet borta. Vi som driver denna sida har inga kopplingar till någon politisk rörelse eller organisation. Vi vill ha forumet öppet för alla åsikter och värderingar, dock skall man ha i åtanke att yttrandefriheten är begränsad trots att vi lever i en demokrati. Svensk lagstiftning gäller och det innebär att Lagen Om Hets Mot Folkgrupp gäller även här.

Vi firar just nu 1 år online och vi ser fram emot fler av dessa. Vi hoppas att uppnå fler av våra mål och ideer under det kommande året. Och vi hoppas att andra kommer att uppskatta vad vi gör. Inte minst denna lite speciella upplaga av vad vi har att erbjuda läsare av vår sajt.

Besök även:

www.bakomgaller.se

www.bakomgaller.se/forum

Alpha Dog (Nick Cassavetes, 2006)

Ett verklighetsbaserat drama byggt på "Jesse James Hollywood" eller Johnny Truelove som han heter i filmen. Unga, rika och bortskämda ungdomar som ägnar sig åt att sälja droger och leva ett "maffia-liv". Inspirerad av Hip Hop videos och musiken styr Johhny Truelove ett litet gäng som säljer små mängder narkotika. En skuld på 1200 dollar medöfr att Johhny och hans gäng kidnappar den yngre brodern Zack Mazursky, till den skuldsatte Jake Mazursky. Till en början inser inte Johnny och hans gäng att dom faktiskt gjort sig skyldiga till kidnappning. I sin enfald tror dom att det hela är över efter någon dag och att allt kan återgå till det vanliga. Men efter att Johnny pratat med sin advokat om vad som "potentiellt" kan hända om man ertappas med detta brott, tar historien en annorlunda vändning...

Alpha Dog har fått ett genomgående dåligt omdöme på de flesta platser. Mycket för att Justin Timberlake har en roll i filmen. Men det finns en hel del kända namn i filmen, bland annat Bruce Willis som spelar Johnnys far och Harry Dean Stanton som spelar hans kollega. I övrigt känns några ansikten igen men det är en ung och ny radda med skådespelare som har själva "huvudrollerna". Jag kan egentligen inte förstå vad det är som gör denna berättelse så dålig. Det är snyggt filmat och en spännande men förutsägbar historia. Skådespelarinsatserna kanske inte är på topp, men det hela känns väldigt "MTV-trovärdigt". Amerikanska ungdomar som lever ett hyfsat bra liv och festar loss med lättare droger och alkohol.

Denna film går antagligen direkt till filmbutikerna i Sverige. En biosucce är det inte. Betyget blir 3 av 5 möjliga och jag kan rekomendera er att se den. Nästan 2 timmar underhållning som slår det mesta på TV.

Apocalypto (2006,Mel Gibson)

Apocalypto regisserad av Mel Gibson tar oss tillbaka i historien till tiden då naturfolken stod inför omvälvande förändringar i Central- och Sydamerika. Ännu hade inte européerna landstigit och ”upptäckt” deras kontinent och deras civilisation var ännu ohotad. I en indianstam lever Jaguar Paw med sin familj och lever av naturen genom jakt. Under en av dessa jaktexpeditioner möter Jaguar Paws jägare en annan stam som är på flykt undan ett hot. Hotet definieras inte utan kommer i skydd av natten till deras by med eld och död. En grupp krigare som samlar in de i stammen som inte omedelbart mördas. Jaguar Paw lyckas gömma sin familj undan krigarna, men tas själv till fånga och tvingas under grymma förhållanden med till fiendens stad där det snart står klart att de alla skall offras för att blidka gudarna.

Apocalypto är i all sin enkelhet en storslagen men våldsam film. Från djungel till en ”civiliserad” stad byggd på fruktan för gudar och av människooffer. En annorlunda och spännande film som kanske är aningen för våldsam, men som gör den trovärdig. Jag har själv inte sett någon film som tidigare skildrat just denna epok i historien, men den överensstämmer i det stora hela med den uppfattning jag fått från historieböcker. Mel Gibson har genom denna film lagt grunden för fler annorlunda speglingar av historiska tilldragelser och fenomen som kanske inte tillhör de mest kända händelserna. Att dessutom inte göra den med engelsk dialog eller med kända skådespelare är bara ytterligare på plussidan.

Filmen har kritiserats för att vara rasistisk och nedvärderande emot denna grupp av människor. Att Mel Gibson framställt dem mer blodtörstiga än i verkligheten, men jag anser att det inget annat är än ”politisk korrekthet” i dessa protester. Det finns inget som bevisar motsatsen heller. Det enda som egentligen kan tolkas som kränkande är slutscenerna och då inte för indianerna.

Filmen får ett betyg på 3.5 av 5 möjliga. Sevärd men med reservation för mycket våldsamma scener.

Hannibal Rising (2007,Peter Webber)

För bara en vecka sedan lästa jag Thomas Harris bok "Hannibal-Upptakten" och blev aningen besviken på det tunna material som fanns i boken. När man som författare har lyckats skapa en karaktär av den graden, så borde man göra sitt yttersta för att dels hålla honom vid liv på ett för läsarna tillfredsställande sätt, lägga ner hela sin själ i att göra honom rättvisa. Men tyvärr lyckas inte Thomas Harris med detta och boken känns hastigt ihopkastad för att göra några snabba stålar. Så känns även manuset som Thomas Harris också står för i denna film.

I rollen som Hannibal Lecter ser vi den för mig helt okände Gaspard Ulliel, en fransk skådespelare på 23 år. Han spelar den tonårige Hannibal Lecter som efter att ha sett hela sin familj mördats i det andra världskriget, begett sig till Frankrike och sin fabrors japanska hustru. Hannibal Lecter lider av minnesförlust efter det hemska han bevittnat när hans föräldrar mördats och hans syster Mischa ätits upp av plundrare i deras jaktstuga. Sakta men säkert återfår han både minnet och talförmågan och snart kan man konstatera att Hannibal söker hämnd.

Det är oerhört svårt att inte vara skeptisk till filmen efter att ha läst boken av många orsaker. Dels var boken relativt tunn och gör inte den Hannibal Lecter vi sett i "När Lammen Tystnar", "Röd Drake" och "Hannibal" rättvisa. Måhända att Hannibal i detta skede av sin karriär inte nått den nivå av sitt belevade sätt som i de tidigare filmerna. Men med tanke på boken så har Thomas Harris skrivit ett riktigt dåligt filmmanus. Man känner igen fragment från den tryckta versionen och det har gjorts så många ändringar och snabba klipp att historien lika gärna kunde vara något helt annat än historien om just Hannibal Lecter.

Misstaget kan också vara att låta Peter Webber, en ganska okänd regissör misshandla filmen till oigenkännlighet. En sådan här känd filmkaraktär hade krävt lite extra och det har inte Peter Webber. Med en dålig regissör, en dålig novell skriven av samma man som även skrivit det dåliga manuset når filmen aldrig till den extas man förväntade sig när man första gången hörde talas om detta filmprojekt. Filmen är helt enkelt skitdålig.

Finns det då något gott man kan säga om denna film? Som en filmfantast och som thrillerälskare så måste jag svara; Nej!" Det finns helt enkelt inget som tilltalar alls och jag var flera gånger på väg att resa mig och helt enkelt gå min väg. Hannibal Lecter måhända ha mördat i sin karriär, men här mördare man Hannibal Lecter redan innan han ens fått chansen att mörda sitt första offer. Thomas Harris och Peter Webber borde skämmas.

1.5 av 5 möjliga är det enda betyg denna film når som bäst i mina ögon. Det finns säkerligen någon annan fantast som skulle ge den ett bättre betyg, men jag känner mig helt enkelt mentalt våldtagen av denna produktion.

Poeten-Michael Connelly

Kriminalreporten Jack McEvoy får beskedet att hans tvillingbror Sean begått självmord på en ödslig plats i Colorado. Jack som under sin karriär som journalist sett åtskilliga självmord och mordoffer accepterar först beskedet som en tragisk händelse för familjen och Jack själv. Brodern Sean hade arbetat med en brutal mordutredning och verkade ha påverkats till den grad att en depression drabbat honom. Men när Jack börjar nysta i självmordet för en artikel dyker plötsligt en rad omständigheter upp som får Jack att tvivla på att brodern verkligen begått självmord. Bland annat hade Sean lämnat efter sig ett citat ifrån en novell av Edgar Allen Poe, något som fler poliser och mordutredare som nyligen begått självmord.

Snart finner Jack mer omständigheter som medför att han övertygas om att det finns en seriemördare som inte enbart mördar civila och oskyldiga offer, han mördar även de poliser som har hand om utredningarna till samma offer. Över hela USA kan snart Jack se ett mönster med samma kryptiska citat som lämnats på platsen för polisernas död. FBI kopplas in och snart inser man att seriemördaren är på väg att slå till igen.

Poeten är en mycket skrämmande berättelse som förutom själva seriemorden, ger oss en skrämmande insyn i hur ett pedofilnätverk fungerar i samhället. Kopplingen mellan just pedofilerna och seriemorden tar ständigt nya vägar och det hela blir till slut en hisnande åktur i något som kan liknas vid en berg och dalbana. När man har bilden klar för sig svänger det minst lika fort och man kan helt enkelt inte lägga ifrån sig boken. En thriller av en mästare på just kriminalromaner. Boken får ett betyg på 4.5 av 5 möjliga. Den är läskigt bra och välskriven. Karaktärerna känns spännande och likså miljöerna. Gillar man böcker om just seriemord och polisutredningar får man helt enkelt inte missa denna lysande roman.

Hannibal - Upptakten (Thomas Harris)

Och så slutligen kom boken jag väntat på i vad som känns som en evighet. Thomas Harris, mannen bakom Röd Drake, När Lammen Tystnar och Hannibal har levererat början av den historia om Hannibal Lecter, den fruktade kannibalen som gång på gång undkommit lagens långa arm. I sin senaste bok: Hannibal-Upptakten levererar Harris berättelsen om hur den unge Hannibal Lecter förvandlas till den sofistikerade kannibalen och seriemördaren Doktor Hannibal Lecter. En mörk och grym historia i bästa Harris-stil.

Mitt under det pågående andra världskriget återfinns blott åttaårige Hannibal och hans avgudade lillasyster Misja. Tyskarna rycker allt närmare och familjen inser att de måste om än tillfälligt överge det slott familjen bott på sedan urminnes tider. Man packar hastigt ihop några få tillhörigheter och proviant och beger sig till en närbelägen men skyddad jaktstuga för att undvika krigets fasor. Men redan under de närmaste timmarna anländer SS-styrkorna till familjens slott och tillsammand med lokala överlöpare slaktar man alla som befinner sig på slottet i Litauen.

Hannibal och hans syster, modern samt pojkens lärare Herr Jakov och några få tjänstefolk överraskas en natt av blodtörstiga plundrare i jaktstugan och tragedin är ett faktum. Hannibal och Misja hålls under en kort period fångna tills den dag maten tagit slut för plundrarna och Hannibal tvingas se hur systern mördas och tillreds till föda..

Kort därefter hittas Hannibal av ett ryskt förband på framryckning och återvänder till familjens slott som nu ockuperats och blivit ett barnhem för alla de föräldralösa som kriget lämnat efter sig. Hannibal behandlas inhumant och misshandlas tills den dag hans farbror Robert Lecter återfinner honom och för honom till Frankrike där farbrodern lever med sin japanska fru Lady Murasaki. Lady Murasaki blir även Hannibals mentor och lärare. Han undervisas i japansk förfining och utvecklar ett sinne för smak och elegans. Snart visar sig även Hannibals kallblodighet och efter en rad händelser visar det sig att de som mördade hans familj och åt upp hans syster lever i allra högsta grad och vedergällningens timme är slagen.

Som en stor fantast av just karaktären Hannibal Lecter, efter tre böcker och lika många filmatiseringar så var detta givetvis en mindre julafton för mig att äntligen få sätta tänderna i denna historia. Thomas Harris är en mycket skicklig författare som förutom just den smaskiga historien i sig, har ett djup i sina böcker som få författare saknar. Många läsare missar ofta detta då man vanan trogen läser historierna rakt upp och ner och kanske inte tar till sig vare sig budskap eller de lätt dolda nyanserna av människans innersta och ondskefulla väsen. Ibland kan ondska vara något vackert och stilfullt.

Det finns några saker i denna bok som är väldigt undervisande. Det gäller bara att lägga märke till dem. För att inte spoliera hela nöjet så tänker jag därför inte avslöja dem i denna recension. Det är halva nöjet att utmana sitt eget sinne och upptäcka det. Boken är bra. Kanske är jag lite färgad av att vara just så förtjust i denna karaktär. Hannibal Lecter är ju alltid Hannibal Lecter. I denna historia får vi veta vad som slutligen gjorde honom till vad han blev/är.

Man kan inte låta bli att fundera över ödets nycker, människors ondska och tillfälligheter som medfört ren och skär otur och vilka konsekvenser det ger. Det står ganska klart att öga för öga och våld föder våld är en viktig faktor när hat och hämnd föds. Detta finns att läsa i boken. Man kan inte heller låta bli att tycka synd om och sympatisera med Hannibal och hans vägval i livet. I den här boken är han hjälten och inte den ondskefulla mördaren.

Boken får trots detta ett betyg på 4 av 5 möjliga. Det är en tunn bok och känns ibland hafsigt ihopdragen. Kanske mer skriven för den kommande filmen under 2007 som baserats på denna berättelse. Den lämnar så mycket mer att önska och eftersom man vet vad som hände långt senare i hans liv, finns det luckor som eventuellt ger en öppning till ytterligare ett par böcker om Hannibal Lecter. Man kan hoppas.

Bakom Stängda Dörrar-Kristina Hansen,Bengt-Åke & Agneta Cras

När jag fick tipset om denna bok förvarnades jag om hur otäck och vidrig hela historien skulle vara. Att det var det yttersta beviset för att ondskan lever bland oss och att den skulle beröra mig på djupet. Visst den berörde på djupet, men inte Kristina Hansens historia utan alla dessa signaler och tecken på att något var fel. Jag har nämligen sett dem förut i en tidigare bekants tillvaro. På så sätt väckte boken något.

Bakom Stängda Dörrar är historien om Kristina, Kristinas pappa Franco och en historia om hur samhället misslyckas att effektivt förhindra att barn far illa. Trots att bevisen är uppenbara så visar sig myndigheterna tandlösa och handlingsförlamade. En historia om sexuella övergrepp, misshandel och hjärntvätt. Något som Kristina berättar om rakt på sak.

"Pappa lät mig vara i fred några dagar, men en kväll när han satte sig hos mig för att säga godnatt såg jag en annan glimt i hans ögon och visste.

-Du behöver inte vara rädd, sa han.

-Det här kommer att gå så bra.

-Nej jag vågar inte, försökte jag protestera.

Herregud den där stora grejen, det kan ju inte gå tänkte jag och fick panik. Jag hade aldrig varit tillsammans med någon pojke och var oskuld ända tills pappa gjorde det med mig första gången. Och nu gjorde han det igen."

Kristina utnyttjas av sin pappa och föder 2 barn och upplever en abort genom dessa övergrepp. Barnen visar tydliga tecken på att vara summan av åratal av incest. När så pappa Francos luftslott till slut spricker, visar det sig att han planerat att skapa sig en egen liten "farm" med barn han tänkt utnyttja sexuellt. Bland annat antyds det i boken att Kristina och Francos första barn Monica utsatts för övergrepp kort tid efter att hon fötts till denna värld. Historien blir inte lindrigare av att Kristina vidare berättar om hur livet blev efter att det hela uppdagats och hon prostituerar sig och uppvaktas av en polis med smak för alkohol och "fallna kvinnor".

När jag läste boken så blev jag till en början skakad och rörd, men det övergick till misstro och senare en frågeställning: "Vad är det för fel på människan?" Jag började nästan skämmas för att jag började ifrågasätta Kristina och inte det hon blivit utsatt för. Då slog det mig att detta är vad övergrepp gör med barn. Det förstör dem och förvandlar dem till vrak och spillror. Oförmögna att se vad som är rätt eller fel. Mest påverkade historien mig på ett helt annat sätt än Kristinas öde. Nämligen en tidigare bekants sätt att uppträda och berätta sporadiskt om hur hennes liv varit. Alla tecken fanns där, jag var bara för blind för att se.

Tecknen på den dysfunktionella familjen som med alla medel bekämpar den utomstående "fienden" och att man alltid återvänder till att försvara de som delar hemligheterna. Dem som samhället inte når och inte kan hjälpa. De som låter allt gå i arv och som får störningar för livet. Det spelar ingen roll hur mycket hjälp som erbjuds i form av terapi och behandling. De kommer alltid att bära spår av den miljö de växt upp och fostrats i.

Hur betygsätter man en sån här bok? Kan man betygsätta en historia berättad rakt upp och ner som berättaren i sig uppfattat det hela? Jag tänker inte sätta ett betyg alls. detta är en historia som påverkar olika människor på olika vis och som kommer att finnas i bakhuvudet av många anledningar. Som en studie i människors värsta sidor och som referens för att förklara olika beteenden. Varje gång jag ser en rubrik med sexuella övergrepp inom familjer kommer jag att tänka på Bakom Stängda Dörrar och förfäras över att hur mycket det än utreds så kommer myndigheterna endast att lyckas skrapa på ytan.

Läs boken med ett öppet sinne och försök aldrig förstå vad som rör sig i huvudet på Kristina eller pappa Franco. Det går inte för de som inte varit i liknande situation. Vi kan helt enkelt inte förstå det hela hur hårt vi än försöker.

Det Ska Bli Ett Sant Nöje Att Döda Dig-Magdalena Graaf 2006

Ska jag vara ärlig vet jag faktiskt inte varför jag köpte boken "Det ska bli ett sant nöje att döda dig" av Magdalena Graaf. Kanske var det för att självbiografier är oerhört intressanta att läsa då många innehåller insikter och refelktioner av livet som man för egen del kan få bekräftade eller dementerade. Magdalena Graaf har för mig mest förknippats med ytlighet, blont hår och silikonbröst och att hon vid 30 års ålder även skriver en bok om sitt liv så här långt förmildrade inte intrycket av sensationssökande i bästa tabloidanda.

Boken handlar i stort sett om Magdalenas "tuffa" uppväxt i ett frireligöst hem och som skall spegla hur fattigt, eländigt och svårt det var att växa upp under senare delen av 70 och början av 80-talet. Och bokens huvudattraktion är Magdalenas flykt undan en våldsam man som under en period av deras liv misshandlar henne grovt och som får henne att under en period leve under dödhot och ett kontrakt på hennes liv i den undre världen. Fram till en försoning och en förlåtelse där mannen som misshandlat henne kommer till insikt och tar tag i sitt oerhört struliga liv med kriminalitet och misbruk, och att Magdalena kan återvända efter en tid på flykt med sin son Isak.

Boken speglar både livet tillsammans med en tungt kriminell man och en ganska naiv ytlighet av sällan skådat slag. Att man under en flykt för sitt liv bestämmer sig för att plötsligt åka och operera in silikonbröst är för mig en gåta. Man kan läsa mellan raderna i boken att det inte är någon Einstein vi har att göra med här. Visst är det en tragisk och ledsam bok om våld, hot och självhävdelse. Jag har inte gått i Magdalenas skor så jag kan absolut inte säga att det inte är hennes sanning. Men för att boken skulle ha varit aningen mer trovärdig så skulle hon ha utelämnat att E-Type raggar på henne på Café Opera, att hon äter hummer med Martin Dahlin och Brollan samt Thorsten Flinck.

Boken andas också en underliggande stöddighet och bitterhet med inslag av skadeglädje mot alla dem som Magdalena av olika anledningar inte samsats med eller som hon påstår har behandlat henne illa. Jag kan inte låta bli att lägga in några väl valda citat som säger ganska mycket om personen bakom boken:

"Så om nu vår lilla familj var att förakta, så tror jag nog att de där bortskämda maskeradungarna som jag då avundades i dag är tråkiga, halvfeta jantelagssvenskar som klagar på hur grannen klipper sin häck.."

"Om du vill se en glad före detta landslagsmålvakt (inga namn nämnda) bli rund under fötterna och sluddra kareoke-sånger halvliggandes över borden, då har du kommit rätt. Eller varför inte en lång slank modell och sångerska med rosig pumun, blont hårsvall och lökar som skulle få vem som helst att falla baklänges."

Det tog mig drygt 4 timmar att läsa boken från pärm till pärm och så här i efterhand så kunde jag ha tillbringat dessa 4 timmar till att göra något helt annat. Men nu har jag läst den och kan lägga den i min överbelamrade bokhylla jämte andra biografier. Det är knappast en bok jag kommer att gå tillbaka för att söka referenser eller fakta i och betyget blir 1.5 av 5 möjliga. Man får helt enkelt hoppas att Magnus Hedman tjänat tillräckligt på sina år som proffs i fotbollsmålet i England, för denna bok lär inte bidra till några större inkomster trots att allas vår Linda Skugge skrivit en tårdrypande recension som även syns på omslaget.

Att Gå Emot Strömmen (2007-03-08 13:58)

Har ni noterat vilken stor industri det finns omkring självförverkligande, motivationsfrämjande och själavårdande aktiviteter? Minst lika stor om inte större än den ständigt återkommande bantningshysterin med diverse oslagbara metoder. Ett fåtal personer som gör stora pengar på att undervisa andra i hur man finner sig själv, sin styrka, sin svaghet och hur en relation skall vårdas. Filmer, avslappningsmusik, terapi och gruppsamtal. Även den mest skeptiska kan ryckas med och finna vissa delar intressanta eller lärorika då personerna som lär ut detta har en stark karisma och använder sig av gamla beprövade tekniker. Det var få som inte fann Adolf Hitler fängslande under sina mest intensiva tal till den tyska befolkningen. Likaså finns det ju en marknad för kristendomen eller religionen i allmänhet i Amerika där man igenom televisionen förmedlar ett starkt budskap att lägga sin tro och övertygelse till Gud. Samma kanaler som även har renodlade ”väckelsemöten” för träningsredskap eller köksprodukter som kommer att revolutionera ditt liv. Välkammade herrar i stickade tröjor som sakta men säkert övertygar dig om att just denna mixer är vändpunkten i ditt liv och om du missar denna investering så är det kört för dig.

Med samma entusiasm för de personliga coacherna fram sitt budskap. Rakt på sak och med ett självförtroende du blir avundsjuk på. ”Han verkar ju så stark och lycklig, gör jag som honom eller tänker som honom för det mig till ett rikare liv.” På några timmar kan ditt liv förändras och om kostanden för detta är en kursavgift på femhundra kronor eller investering i material för ett par tusen, som enligt ”predikanten” är en investering i dig själv och som du kommer att ha nytta av resterande del av ditt liv, ja då är det värt det. Om det nu verkligen har förändrat någons liv eller blir liggandes jämte din makalösa kökskniv som skär igenom stål, ditt vibrerande bälte som minskar ditt midjemått eller juicemaskinen du använde två gånger låter jag vara osagt. Det finns nämligen alltid någon idiot som köper skiten och finner det vara en bra investering. Men för att det skall vara en bra investering måste man använda produkten eller tillämpa tekniken och det lovar jag att merparten av kunderna aldrig gör.

Visst kan terapi och andra motivationskurser ändra en persons insikt eller under somliga omständigheter hjälpa till att utveckla sig själv. Men tumregeln är att vara skeptisk till något man försöker ”sälja in”. Vad som fungerar för en person, fungerar inte för den andra. Att sälja kunskap och insikt är enligt min egen åsikt inget man kan göra eller ska göra. Det främjar inte den egna personens frihet att överlåta sin egen utveckling till någon annans plan för hur livet borde vara. Det främjar inte din plånbok. Utveckling är något man lär sig igenom att leva och ta intryck av omvärlden, att göra misstag och att lyckas på områden ingen annan tidigare varit framgångsrik. Som när vi lärde oss att cykla, en del lyckades på första försöket, andra ramlade och slog sig men gav inte upp, somliga behövde stödhjul och brister i motoriken gör att somliga gör det livet ut. Jag betvivlar att någon köpte sig en manual för hur man lär sig att cykla för dyra pengar.

Det finns andra negativa sidor med att ”köpa” denna form av utbildning eller läror. Det är att igenom att lägga hela sin tro till något uppfunnet av andra. Det främjar inte den egna viljan eller tankeverksamheten och är definitivt inte bra för själen. Varför låta sig manipuleras till att passa in och bli som alla andra. För mig framstår det mest som de där bilderna på framsidan av Jehovas Vittnens tidskrift ”Vakttornet”. Jämte ett lejon ligger ett får och bakom dem håller gula människor svarta människor i handen och ler. Ett paradis man försöker sälja in men som tyvärr inte håller på grund av den naturliga driften hos jordens varelser. Fåret skulle inte ha en chans om lejonet låg bredvid. Det skulle snart bara vara en blodpöl och några ulltussar som vittnar om samexistensen. Olikheterna är ju det som gör världen till en sådan spännande plats. Åtminstone för mig. Inte tusan vill jag att min granne, min familj eller mina vänner skall vandra omkring med ett fånigt leende på sina läppar och vara exakt likadan som mig på insidan. Jag vill inte bli formad av något förutom mina egna erfarenheter i livet. Jag vill inte vara en fånigt leende känslorobot utan problem. Men överallt försöker arbetsgivare, regeringar och religiösa företrädare få mig att passa in och betala för ett koncept jag inte alls vill ha.

Våga misslyckas, våga tänka och framförallt gå din egen väg. Det är enda sättet att finna harmoni och tillfredsställelse till fullo. Visst du kommer att bryta både ben och bli blåslagen i den fors som är livet, men tillfredsställelsen när du slutligen simmat igenom allt och kommer upp på andra sidan är oslagbar och unik. Att dela dina erfarenheter med någon annan ger insikt för er båda och det bästa av allt är att det är helt gratis.

Mot strömmen

Min kropp sargas och ändrar färg

när jag stöter emot och stretar på

slits sönder av våldsamma händer

när jag orkeslös går emot strömmen

går min egen väg

Det Är Sant - Det Stod I Tidningen (2007-02-25 11:13)

Alltför ofta så möter man människor som lägger hela sin övertygelse och tilltro till det skrivna ordet eller vad som sägs på TV. En tidning eller en bok som för fram ett budskap anses vara en tillförlitlig källa och därmed får anses vara sanningen. Det är ett gulligt och aningen naivt synsätt och jag önskar många gånger att jag kunde tro på det som man matar mig med. Men ett av de viktigaste begreppen man fört fram i undervisningen i våra skolor de senaste 10 åren heter "Källkritik", vilket innebär att man kritiskt måste granska den källa man använder information ifrån. Inte minst när det gäller historiska händelser. Man måste fråga sig varför författaren påstår något, vad har han för syfte med sitt påstående och vilka motiv kan tänkas ligga bakom ett påstående?

För att klargöra vad som menas med KÄLLKRITIK kommer jag att använda en källa som många tar för fullständigt korrekta uppgifter: Wikipedia "Källkritik är vetenskapen att granska och med hjälp av kritisk prövning söka fastställa om en källas informativa innehåll är sant eller falskt. Termen används även i en hermeneutisk tradition att bedöma en källas tillförlitlighet i avsikt att avgöra om och hur källan skall användas. Utvecklades för historievetenskapen, men är i dag tillämpbar när man granskar olika medier."

Identifikationen av källan, där man försöker bedöma dess upphovsman, dess tillkomstsituation, avsikten med tillkomsten. Om källan är äkta eller inte.

Samtidighetskriteriet där man bedömer upphovsmannens närhet i tid och rum till den information källan förmedlar.

Tendenskriteriet där man bedömer upphovsmannens intresse av att påverka opinioner i bestämd riktning.

Beroendekriteriet där man bedömer samstämmiga källors interna beroende av varandra.

Urvalskriteriet där man bedömer upphovsmannens val av källor och deras tendens, dvs även en bedömning av vilka källor som saknas och ev. skulle kunna förändra utsagan.

Och kanske sammanfattningen kan sprida aningen mer ljus:

Även om en utsaga skulle passera samtliga kritier ovan innebär det inte automatiskt att något är sant. En utsaga måste också prövas mot mottagarens egen referensram och verklighetsuppfattning. Därtill krävs att mottagaren har tillräckliga förkunskaper för att tolka källan korrekt.

"Mottagarens egen referensram och verklighetsuppfattning". Jag ogillar verkligen att kalla andra människor får korkskallar, men tyvärr så finns de bland oss. Man är inte kapabel att tolka, granska eller förstå varför något påstås vara sant eller falskt. Ett skrivet ord gör det inte sant, en nyhetssändning innehåller inte 100% fakta och sanning. Det borde man ha lärt sig inte minst genom att granska all den propaganda som förekommer i samband med krig eller andra konflikter.

-Fick den tyska befolkningen höra att kriget var på väg att förloras under det andra världskriget?

-Berättade Saddam Hussein för sin befolkning att han var ond och behövde avrättas?

-Mördade Christer Pettersson Olof Palme för att hans älskarinna påstod det?

-Blev kvinnan i Västerås verkligen våldtagen när Polisen säger att det var en bluff?

För att förstå varför media påstår något måste man titta på sammanhangen omkring det hela. Är det ett aktuellt ämne som behöver göras mer "sant" bland befolkningen så kan man lätt räkna ut att samtliga artiklar i ett specifikt ämne modifieras till att framstå på det exakta sätt man vill för att antingen finna sympati, förskräckelse, medlidande eller hat. Syftet med detta är att påverka befolkningen i linje med vad en styrande regering vill och behöver, att bilda en oppinion för lobbyistsyften där man vill ändra eller nå ett uppsatt mål. Jämför detta med vad som pågår emellan de olika politiska blocken i vårt eget land. Skulle vi ta allt för sanning, hamnade vi i mitten där vi ena dagen var Högeranhängare och nästa Vänsteranhängare. Smutskastning är en del av det politiska klimatet och deffinitivt långt ifrån sanningen. Men det står ändå i tidningen så det måste vara sant..?

Det är skrämmande med den del av befolkningen som väljer att tolka det skrivna ordet för sanning. Det är nämligen sådana människor som stått för de största dumheterna i historien. Den typen av människor som låtit Adolf Hitler, Josef Stalin, Saddam Hussein och George W Bush att nå framgångar. Man har inte på egen hand klarat av att se helheten eller syftet med att ett påstående lagts på bordet.

-Judarna är onda människor!

-Varför?

-Det stod i tidningen

Baserat på vad som står här ovanför kanske någon börjar inse vikten av yttrandefriheten, eller inser att man alltför ofta blir förd bakom ljuset av makter som är betydligt klipskare än en själv, som har ett syfte som alla gånger inte är av godo. Hädanefter fråga er själva varför något påstås och vad syftet med det kan vara. Det är ett steg i rätt rikting mot friheten och bort från mörkret där slavarna går i led med fotbojor. Livet kommer att bli betydligt mer spännande och innehållsrikt när man inser att sanningen oftast inte är sanningen och att en lögn kan vara ett syfte.

Är Du En Mördare? (2007-02-23 13:31)

Jag läste Emma Hambergs krönika på Expressens nätupplaga LÄNK HÄR, där rubriken skriker ut "Man kan mörda själar". Förvisso handlar det om sexuella övergrepp på barn och Emma har en hel del poänger i sitt resonemang som jag kan skriva under på. Men tyvärr så är det inte enbart barns själar man kan mörda. Och tyvärr inte enbart genom sexuella övergrepp. Det finns massor av olika faktorer som medför att en "själslig död" eller ett "själsligt mord" kan uppstå. En människas själ är det sista han/hon har. Och att ta kål på en person är ganska lätt.

Jag tänker närmast på den mobbing som förekommer i samhället. På skolgårdar, på arbetsplatser och ibland även på människors fritid i olika sammanhang. Det kan förekomma bland grannar och till och med personens egna familj och släktingar. En enträgen och långdragen process som sakta men säkert och bit för bit tar död på en människas själ. Att man går upprätt (om än med lätt böjd nacke) eller deltar i det vardagliga livet innebär inte att personen är vid liv i ordets rätta bemärkelse. Själsligt döda vandrar omkring på vår jord som zombies.

Jag ser dem nämligen ibland. Frånvarande blick och en uppgivenhet som nästan är påtaglig. Man har för länge sedan gett upp, men har inte klarat av eller orkat avsluta det för egen hand. Man glider med och har tappat allt intresse för livet. Man har inga framtidsplaner, inga förhoppningar, inget kvar att leva för. Personen har fallit så långt att den enda bön han eller hon ber på kvällen vid läggdags är att man inte skall vakna upp dagen efter. Det finns inga drömmar kvar och besvikelsen att ögonen öppnas nästa morgon är stor. Inte ens hatet eller hämndbegäret finns kvar.

Hat kan vara en oerhört stark drivkraft som kan få människor att uppvisa övernaturliga krafter i sitt rätta väsen. Världen består egentligen bara av just dessa två krafter; Kärleken och Hatet. En älskad och omtyckt människa kan blomstra och finna harmoni, vårda sin själ som det så fint heter ibland. Att leva enbart på hat går också alldeles utmärkt även om man kan diskutera det nyttiga i det hela. Ett hat är en drivkraft minst lika stor som kärleken. Men som med båda dessa känslor kan kraften i dem falna och till slut är det just själen som får ta konsekvenserna av det. Man kan alltid hitta en ny kärlek sägs det, men kan man hitta ett nytt hat?

Och längst ner på skalan så finns de som för länge sedan gett upp och redan är döda rent själsligt. Var och en av oss borde ta oss en funderare på om vi inte egentligen är en mördare. Bidrar vi till att döda någon i vår närhet rent själsligt? Har vi en dubbelmoral där vi blir upprörda över fysiska mord men samtidigt beter oss på ett sådant sätt att vi mördar själva? Mördar en annan själ?

Hårdrockens Betydelse (2007-02-16 15:08)

Jag är en sjuttiotalist eller Generation X som vi ofta omnämns som. ” 60-talisterna och de tidiga 70-talisterna. Ironiska, uppkäftiga, respektlösa, egotrippade. Fostrades att tro på sig själva och bryr sig mer om sina egna liv och sin karriär än om världen.” Det ligger mycket sanning i just den beskrivningen. De flesta har sett Beavis and Butthead, Waynes World på TV där det centrala är musiken. Allt kretsar omkring musiken och det är hårdrock som gäller. Band som ACDC, Saxon, Judas Priest, WASP, Iron Maiden, Metallica, KISS, Whitesnake, White Lion ja listan är oändlig gällande de band som regerade under 80-talet och början av 90 då hårdrocken tog andra vägar och utvecklades bort från det klassiska soundet. Trummaskiner och andra obskyra instrument dök upp och det verkade flumma ut i andra genrer. Men hårdrocken avled aldrig till skillnad från 70-talets Disco. Den bara lade sig för att vila en stund. Nu är den tillbaka hårdare och brutalare än tidigare och alla gamla namn och grupper ger sig ut på ett sällan skådat återtåg.

Förutom vi som växte upp under denna era, så har yngre band tillkommit med tydliga influenser från just 80-talets storheter. Födda på sent 90-tal har de greppat hårdrockens fana och beslutat sig för att likt Saxons ”Crusader” ge sig ut på ytterligare ett korståg, och denna gång för att erövra hela världen. Sällan har musikvärlden varit så intressant som just nu. Till skillnad från vardagligt radioskval är hårdrocken något som inte drabbas av ändlösa plagiat eller låtstölder. Det finns helt enkelt en aldrig sinande brunn att hitta både musik och text upplägg. Och det rockar jävligt bra.

Förutom det väldigt uppenbara som är musiken med snabba trumsolon, fräcka gitarriff och sjukt kraftfulla texter framförd av suveräna röster, så var klädsel och livsstil viktigt under 80 och 90-tal. Trasiga och lappade jeans, tennisdojor eller cowboyboots, T-shirts med olika bandtryck. Den klassiska jeansvästen med ryggtavlan föreställande favoritbandet. Nitarmband och tygmärken, läderbälte med ett ytterst coolt bältesspänne. Långt böljande pudelhår eller samlat i hästsvans. Metallica och Judas Priest introducerade även den korthårige hårdrockaren. Det hängde liksom aldrig på håret.

Dagens hårdrockare ser annorlunda ut. De har kostym och snaggat hår och arbetar på höga positioner i samhället eller snickrar hus i blåkläder. Man har välordnade Svenssonliv eller arbetar som Polis. Generation X har tagit sig fram överallt trots den ” Ironiska, uppkäftiga, respektlösa” attityd vi uppvisade. Hårdrocken har antagligen fler anhängare än vad kristendomen och socialdemokratin har i Sverige. För när arbetsdagen är slut, när helgen kommer och vi samlas för att lyssna på musik tillsammans och umgås så blir det ett gemensamt drag i högtalarna. Nu förtiden finns knappt några äldre generationer som kan banka i väggen och be oss att skruva ner. Nu lyssnar vi på musiken med våra barn och ungdomar och vi gillar det.

Hårdrocken förbrödrar. Det har jag märkt inte minst genom otaliga resor både inom och utom landet. Det spelar ingen roll på vilken tillställning man befinner sig, man kan garanterat hitta minst ett par till som älskar musiken och har växt upp med den. Den öppnar dörrar och frammanar mystiska leenden. Alla bär med sig minnen av att ha spelat luftgitarr i kalsongerna på väg till duschen och sjungandes någon klassisk strof av Van Halen, Bon Jovi eller valfritt gudomligt band. Hårdrocken är frihet. Hårdrocken är ”uppkäftig och respektlös”. En god vän sade en gång att den som inte lyssnar på eller uppskattar hårdrock är ingen man kan lita på och man bör undvika sådana människor som inte begriper det hela. Han har rätt. Så betydelsefull är just hårdrocken.

"Min Flickvän Är Anställd Av SÄPO" (2007-02-04 15:39)

Idag fick jag ett telefonsamtal av en god vän som var upprörd och ledsen. Han hade råkat i luven på sin flickvän och sambo och upphovet till denna schism var en dator tillhörande just min vän. För igår hade han gått ut på staden för lite nöjen på egen hand vilket innebar några besök på gamla välbekanta barer och krogar. Det var oerhört länge sedan han gjort något som detta då hans dagar är fyllda med arbete och familjeliv som vilken annan person som helst. Ibland behöver en människa koppla ifrån barnpassning, arbete och ta en paus för att andas lite frisk luft och insupa "frihetens" friska atmosfär. Med frihet nu menat att vårda sin egen själ en stund. Danskarna har till och med ett ord för detta som heter " hygge mig" som enklast kanske kan översättas med att skämma bort sig själv en stund med att koppla av och äta och dricka gott. Detta var nog vad min vän ansett sig göra.

Tyvärr blev hans tillvaro en smula störd då flickvännen ifråga ringde och undrade om hon fick låna hans bärbara dator en stund. Han hade ju inget emot det, men senare ringer hon upp honom i hans glädje på krogen och säger att hon hittat material och mail som kastats och inte var speciellt smickrande för min vän. Han var givetvis oförstående och hon fortsatte med att berätta hur hon systematiskt gått igenom hans dator och hittat sidor han inte borde ha varit på, kontakter och filer han inte borde ha eftersom han nu lever i ett förhållande. Bilder som ansågs vara smutsiga och nedvärderande emot hans partner. Kort och gott allt som pekar ut honom till en illgärningsman i hans partners ögon. Själv hade han ingen aning om vad hon pratade om och vemodet om att bli kontrollerad infann sig.

När han berättade allt detta så fick jag en flashback utan dess like. Jag har nämligen själv levt under en period i ett förhållande som nu i efterhand kan liknas med den övervakning som vissa öststatspoliser utsatte sina medborgare för. Min mobiltelefon, min dator, mina brev kontrollerades. Telefonräkningen granskades och var det nummer med på den jag inte kände till kunde jag räkna med en behandling som fått det kalla kriget att vara tropisk. Hela min tillvaro var övervakad efter klockan. Den tid det tog att gå till affären fram och tillbaka, från och till jobbet. Minsta avvikelse ifrågasattes och fanns det inte rimliga eller övertygande bevis hade jag alltså varit otrogen.

Det gick även så långt att kontakter med det motsatta könet inte tolererades. Ej heller arbetskamrater av kvinnligt kön var tillåtna att prata och diskutera med. Om så skedde skulle hela konversationen återges och det spelade ingen roll om mitt minna var hundraprocentigt, misstrodd blev jag i vilket fall. Det värsta med allt detta är att man accapterar det i en början som "oro" från sin partner. Partnern är helt enkelt så mån om ens person och kärlek att den inte vill förlora den. Bit för bit förvandlas denna oro till att bli ett monster av sådan karaktär att kärleken synes vara som bortblåst. Det blir ett maktbehov och ett verktyg att kontrollera med. Det bryter ned den ena eller båda personerna i ett förhållande till en minst sagt farlig gräns. Den smittar och sprider sig fortare än en präriebrand. Den är destruktiv.

När min vän nu ringde och förtvivlat berättade vad som hänt, fick jag åter den där onda känslan i maggropen. Den samtidigt bekräftade mina egna upplevelser och den fick mig att må illa för min väns räkning. Han har just inlett sin tid i helvetet och nu finns bara tre saker att göra:

1.Avsluta förhållandet till varje pris för att undkomma den ondskefulla fortsättning som garanterat kommer fylla de bådas dagar.

2. Försöka att prata ut om allt detta och finna en lösning.

3. Genomlida helvetet och sedan vakna upp ur en mardröm.

Det är bara 2 av dessa punkter som fungerar. Vilka får ni själva räkna ut. Men det är individens eget val och jag som har facit i hand kan inte annat än bekräfta hans farhågor och säga att det kommer bli en jobbig period oavsett vad du väljer. När jag genomled samma helvete hade jag ingen att prata med. Ingen som förstod eller ville ens kännas vid att de varit i samma situation. Det har min vän. Det var först långt efter att förhållandet avslutats som jag insåg av andras berättelser att detta är ganska vanligt i förhållanden. Men alla anser sig vara ensamma och tacklar det mer eller mindre bra. Detta är inget manligt eller kvinnligt problem, det är ett mänskligt problem. Alla kan drabbas av att vara den kontrollerande eller den kontrollerade. Under mycket gynsamma förhållanden kan det även drabba båda parter. Och det är destruktivt. Även om det ser ut som att det efter striden finns en vinnare och en förlorare så har båda parter misslyckats och förlorat det som borde vara det centrala i ett förhållande, nämligen kärleken och respekten för varandra. Det är nu min vän behöver en vän.

Den Känslomässiga Kvoten? (2007-01-30 13:00)

Så hände det ännu en gång att en oskyldig människa och denna gång ytterligare ett barn fick sätta livet till i ett vansinnesdåd som inte kan förklaras. Nedhuggen på öppen gata till synes helt utan motiv (om nu mord nu kräver ett motiv). Och genast började jag fundera över när kvoten för vad man kan ta är nådd. Varje dag fylls tidningar och TV med en oändlig radda meningslöst våld och horribla olyckor som kräver människoliv. Samtidigt som några av oss bedövar samvetet med donationer till Rädda Barnen eller andra organisationer. Som om vårt stöd skulle begränsa eller motarbeta fruktansvärda händelser. Förvisso hjälper donationerna till att leda det administrativa arbetet och kanske kommer även några av dem ända fråm till behövande och gör nytta.

Men någonstans måste man till slut fylla kvoten för vad man kan ta rent själsomässigt. Det gäller inte enbart tragiska olyckor eller brutala mord. Det gäller överlag vad man orkar att härda ut i det vardagliga livet. Hur många motgångar och personliga misslyckanden kan man ta innan man har fått nog? 1, 2 eller 100? Vad är det som gör att somliga klarar av hur mycket som helst och andra knappt några? Alldeles för många personer som i omgivningen framstår som starka och trygga har avslutat sina liv för egen hand då deras kvot av olycka fyllts och det ter sig meningslöst att leva vidare.

Jag har under mitt liv förlorat en del vänner och bekanta både genom olyckor som inte kunnat förhindras. Ren och skär otur alltså. Men jag har även en del som valt att avsluta sina liv genom att själva ta saken i egna händer bokstavligen. Någon mådde dåligt efter kärlekstrubbel, sorg och saknad av anhöriga eller trötta på att leva i ett missbruk man inte hade kraft att kämpa sig ur. När motgångarna blivit för många och grubblerierna sätter in, när man inte orkar längre att kämpa emot sina egna svårigheter i livet. En lätt utväg brukar många säga. Och visst det är relativt lätt att ta livet av sig, men det krävs också ett mod att ta det klivet till slut. För det är oåterkalleligt och defenitivt.

Jag vill gärna se det som att man nått en gräns i livet. Fyllt en kvot och man orkar inte eller kan inte hantera sina känslor oavsett yttre hjälp och stöd. Någonstans rinner bägaren över och att fortsätta skulle enbart kännas meningslöst och spä på den smärta dessa personer redan befinner sig i. Att leva vidare eller avsluta det ligger helt i personen som överväger dets hand och sinne. Ingen annan kan avgöra om ens känslomässiga kvot fyllts eller inte. Man kan inte heller bedöma utifrån någon annan om det finns ett syfte eller en chans att saker och ting kan förändras.

Det är alltså denna magiska kvot över motgångar och olycka som en person kan ta, som styr hur livet utvecklas. De allra flesta klarar av att tackla problem, att kämpa på när det är som mörkast och aldrig ge upp. Ens karaktär byggs av hur man härdar ut och hur man går vidare eller kämpar på. Men jag förstår dem som inte gör det. Problem uppfattas olika av oss alla, och det som är enkelt för en är outhärdligt för en annan. Vad är din kvot? Vad får din bägare att rinna över?

Vi människor lever under ganska märkliga förhållanden. Kanske är vi den enda arten på jorden som ifrågasätter vår egen existens och allt omkring oss. Varför vi lever och hur vi gör det. Jag har svårt att tänka mig att en kamel vandrar omkring i Saharas öken och ställer sig samma frågor. Därför är det även ett gissel och en prövning att härda ut i livet. Att utöka den kvot av känslomässiga motgångar vi stöter på. Att tvingas acceptera det som händer inom oss och runt omkring oss. Även meningslösa vansinnesdåd och brutala krig. Hålla oss borta från den magiska gränsen där det till slut blir för mycket.

Lagt Kort Ligger (2006-12-30 20:34)

Morgonens nyheter om att Saddam Hussein lämnat sitt liv hängandes i ett rep runt nacken gav många en oerhörd glädje och det rapporterades att hans kropp knappt hunnit kallna innan människor börjat dansa omkring den av ren glädje. På gatorna dansade människor fram och Amerikas President George W Bush meddelade att han var nöjd från sin ranch i Texas där han befinner sig på lite semester. Saddam Hussein, diktatorn, mördaren och den ständiga nageln i ögat på Amerikas ledare. Än en gång visar världen att nåd inte existerar och att den anammat uttrycket "öga för öga-tand för tand". Spader Ess är nedlagt för gott.

Jag var knappast någon fantast av Saddam Hussein, men jag mår uppriktigt sagt illa över hur detta har hanterats, och jag är inte ensam. Jag tror inte riktigt man begriper vad man har gjort här. Man har avrättat en man som kunde ha varit till mer nytta levande, kanske mer nytta än många andra själar som irrar omkring på denna jord. Saddam hade flertalet rättegångar framför sig som hade varit viktiga att genomföra inte minst för att bringa klarhet i vad som hänt och varför det har hänt. Med honom försvinner en förstahandskälla.

Det filmklipp som finns ute på internet är oerhört tragiskt. Med bödlar i svarta huvor, en till synes förvirrad Saddam och repet som läggs om hans hals. Det går fort och man klipper av inspelningen för offentligheten innan själva avrättningen. Kanske sitter George W Bush och tittar om och om igen på hela klippet. Slår sig för bröstet och ler. Han och hans familj vurmar för dödsstraffet. Jag undrar om han hade mött sina bödlar likadant som Saddam?

Människor glömmer tydligen att Saddam har gjort bra saker för sin befolkning. Man glömmer att han hade en familj med söner och döttrar. Det finns några bildet ute på nätet där han leker med sin dotter i gröngräset. Som vilken pappa som helst. Även där han i glädje plaskar omkring i vattenbrynet och hans dotter ler emot honom. Som älskar att vara just där med sin pappa och han är hennes idol. Han kommer vara saknad av de barn som överlevt.

Så frågan man måste ställa sig de sista timmarna detta år är: Hur i helvete är världen funtad om de som skall vara "befriarna", som skulle införa en demokrati i ett land som uppenbarligen fungerat ändå. Även om Saddams gärningar tydligt är ett brott mot mänskligheten så är det förkastligt att man avrättar honom inför en kamera. Gör honom till en martyr för extrema grupper som kommer att använda honom som en orsak till att låta fler oskyldiga mördas i meningslösa bombattentat.

Kontentan av vad jag vill säga med denna krönika är att mord är fel oavsett orsaken. Idag föll mitt hopp om att det finns två poler, en god och en ond. Världen är i sig genomrutten och de som påstår sig vara de "goda" är inget annat än likadana mördare som den "onda" sidan. Vari ligger skillanden mellan en grupp extremister som halshugger en kidnappad person och en västmakt som hänger människor direkt i kameran? Olika mål men samma resultat: M O R D

Jul Jul, Strålande Jul.. (2006-12-21 17:13)

Tre dagar kvar till dagen D. För många årets absoluta höjdpunkt, för andra inte alls något paradis utan ett rent helvete. Men jag kommer till det senare i denna text. Få helger och höjdpunkter under året är så ångestladdade och förväntansfull som just Julhelgen. Det finns barn som ser fram emot denna afton i ett helt år och andra som fasar den lika mycket som Midsommar, Påsk eller en helt vanlig helg i hemmet. Detta är nämligen tiden då somligas drömmar uppfylls, andras drömmar visar sig vara ett veritabelt helvete och där tacksamhet och otacksamhet mixas ihop till den milda grad att ingen egentligen vet vad som är vad. Människor verkar i många fall ha glömt bort varför just denna helg anses vara kanske den heligaste av alla storhelger vi har i vårt land. För hur många kommer uppriktigt att sitta ner och minnas att detta är dagen Jesus Kristus sägs ha sett jordens yta?

Julen har kommit att handla om handel med varor, frosseri, avund och svek. Nästan som de sju dödliga synder vi människor fasar för. Högmod/stolthet (Superbia), Avund (Individia), Vrede (Iria), Lättja (Acedia), Girighet (Avarutua), Frosseri (Gula), Lust/otukt (Luxuria). Allt detta på dagen då vi egentligen borde ägna oss åt eftertanke och åtminstone en dag försöka upprätthålla fred på jorden. Men hur skall vi det när vi inte ens kan behålla friden i våra egna hem? Julen har blivit ett tillfälle att granska hur illa ställt det egentligen är i samhället och en möjlighet att sträcka ut en hand till dem som behöver det. Detta borde vi göra varenda dag året runt, men jag skulle vara oerhört glad om denna dag kunde symbolisera något annat än julklappar och överdrivet matintag.

Under nästan alla mina levnadsår har jag firat denna helg med min familj, förutom ett år i min ungdoms dagar då jag spenderade den i 30 graders värme, påtagligt berusad och studerandes hur en god kamrat spöade skiten ur en tysk tokfrans. Tysken hade nämligen ingen egen uppfostran om hur man beter sig bland människor så min kamrat beslutade sig för att helt enkelt ta saken i egna händer och visa honom det. Jag mådde lätt illa efteråt när jag insåg att våldet kommit mig så nära att inte ens Jesus födelsedag stoppad människor ifrån att "kriga". Men det var också enda gången som jag var borta från min familj. Ty just den julaftonsnatten bestämde jag mig för att aldrig någonsin vara borta från dem på just denna dag. Helt enkelt för att även om min familj under årets övriga dagar är splittrade till olika delar av land och rike, så är det viktigt att åtminstone en dag om året vara samlade. Det kan lika gärna vara denna dag.

Julen kan firas på många olika sätt. Jag har till exempel familj och bekanta som ägnar nästan hela December till att julpynta, planera mat och julklappar. Det är helt enkelt deras högtid då de vill ge av hela sitt hjärta till de övriga i familjen eller bekantskapskretsen. Som en symfoni byggs det från grunden tills man slutligen sitter där förnöjd och ser vad man åstadkommit. Kanske är det deras varmaste stund på året. Några få timmar eller dagar som gör det värt att härda ut resterande dagar av året. Ett otroligt arbete med girlanger, 1658 tomtar, julgran som får de flesta att tindra med ögonen och storkok där hjärtats lust lagts ner i maten. Skinka, köttbullar, inlagd sill och lutfisk. Allt planerat in i minsta detalj. En himmel.

Jag känner också andra som just denna helg är så nära att ta livet av sig för att dom helt enkelt inte står ut med krav, stress eller ensamhet. Just denna dag så har de anhöriga som inte kommer sams utan de får vara på resande fot hela dagen för att vara alla till lags. En familj med sin biologiska mamma där, en familjs med sin biologiska pappa här, och flickväns eller pojkväns dito. Upp till 4-5 olika julfiranden inom loppet av några få timmar. Värst är det kanske för dem som har anhöriga som missbrukar alkohol och ser Julafton som den dagen på året då man kan supa helt öppet utan att gömma flaskorna i takrännor, taklampor eller i en skurhink under diskbänken. Ofta har dom sett detta sedan dom var små och vet att någon eller båda av föräldrarna kommer slockna i sina egna spyor innan klockan slagit tio på kvällen.

Jag får ångest av andra människors lidande just denna dag. Varje år påpekar min kära mor även detta. "Tänk på dem som inte har det så bra idag", oftast i samband med att man sitter där vid uppdukat matbord. Som om att hon nästan vill kapa ner en vid fotknölarna när man slutligen uppnått en viss grad av julglädje. Ja jag tänker på dem. Jag tänker på dem året runt. Missförstå mig rätt nu, det sista jag är, är en samvetsöm ängel som vill sprida godhet och medkänsla omkring mig. Tvärtom. Men jag mår dåligt av tidigare nämnda orsaker, att det finns människor som lider när jag har det bra, som är ensamma när jag är omgiven av familj och vänner. Det känns helt enkelt inte bra inombords.

Det värsta scenario jag kan tänka mig är det som jag setts byggas upp under nästan hela December månad. Ensamma människor som blygt påpekar att dom under just själva julaftonen inte har någon att umgås med. Man kommer inte handla vare sig presenter, laga god mat eller sitta och knäcka nötter tillsammans med. Även om man säger att det inte är något speciellt just denna dag, så nog kommer det att kännas att ensamheten blir påtaglig. När vissa äter sig till döds, tar andra piller och alkohol eller ett rep i taket och söker sin egen frid. Människor är av någon outgrundlig anledning sällskapssjuka, och främst på en helg som detta. Känner ni någon som planerat att bara sitta ensam så skall ni definitivt redan nu bjuda hem dem och visa att ibland finns medkänsla och kärlek till sina medmänniskor.

Själv kommer jag att spendera julhelgen tillsammans med nästan hela min familj. Några kommer vara saknade då de befinner sig på andra platser i världen. Men jag vet att dom inte är ensamma utan med goda vänner och familjer. Men dom kommer att vara i mitt hjärta som alla andra dagar på året, men kanske just extra mycket för att detta är dagarna då vi normalt ses allihopa. Jag tänker ta det oerhört lugnt och sansat och kanske läsa några goda böcker och äta lite mat. Stress existerar inte inom mig, däremot eftertanke och saknad. Gör det bästa av denna helg, fundera över vad jag sagt och ha en RIKTIGT GOD JUL.

Mardrömmar Man Gillar (2006-12-07 13:15)

Senaste tiden har jag haft en hel del konstiga drömmar. Sådana man vaknar av och sen somnar om igen och återvänder till. Några har återvänt flera nätter i rad och inte ens min gode vän som i vanliga fall är ganska duktig på att tolka drömmar kan förklara det hela. Tidigare när hon analyserat dem har de haft en ganska logisk förklaring. Eller i alla fall något som verkat logiskt för drömmar är en mycket märklig sak överlag. Då har det på sätt och vis speglat mitt vardagliga liv och situationer och tankar jag haft inom mig och varit i. Det än mer märkliga är att vissa kanske skulle se det som en mardröm men på något vis känner jag mig oerhört harmonisk i just denna dröm:

Platsen är någon form av nedlagt sjukhus/kontorskomplex. Långa korridorer med dörrar som alla är stängda. Att det är nedlagt baserar jag på allt damm som finns på golven och som lämnar fotavtryck när jag passerar. Jag kan alltså gå tillbaka i drömmen och veta att jag passerat där tidigare. Det är knäpptyst och inte ens om jag försöker ropa låter det något. Ljudet kommer liksom aldrig. Så jag har slutat ropa eftersom det ändå inte spelar någon roll. Jag liksom rycker på axlarna och går varv efter varv i lokalerna och återvänder till samma ställe. När jag är inne på fjärde rundan tröttnar jag och sätter mig ned på huk mot en vägg mitt i en av korridorerna. Exakt som i det militära fast då gällde det BRAK (Ben, rygg , axlar, knän).

Och när jag sitter där börjar dammet röra sig och människor jag träffat tidigare i mitt liv reser sig från intet och börjar passera fram och tillbaka, exakt som jag rörde mig tidigare. Skillnaden är att dessa inte vare sig ser varandra eller mig. De flyter ihop, passerar rakt igenom varandra och de blir fler. Till slut är det nästan svårt att urskilja enskilda ansikten, blir mest bara skuggor som rör sig. Hitintills har allt varit grått som en gammal stumfilm, det är nu de mer spännande sakerna börjar hända.

En dörr i mitten av korridoren öppnas och det flödar färger. Eftersom jag är en bit ifrån den ser jag inte in i rummet, men det känns som om huvudattraktionen är på väg ut på "scenen". Och mycket riktigt så kommer där en man i något som ser ut som en röd toga. En sådan de gamla grekerna hade under antiken. Hans hud är också röd och han har svarta läppar. Vad jag mest hajar till över är hornen på hans huvud som tydligt säger vem han är. Lite avslappnat rör han sig emot mig och jag noterar att han är kanske en bit över 2 meter lång, kanske ännu längre. Jag måste medge att de första gångerna denna dröm dök upp så blev jag kallsvettig och vaknade med ett ryck. Helt övertygad om att det var ett dåligt omen att drömma om underjordens härskare. Men jag tröttnade helt enkelt på att vara rädd så jag valde på något sätt att bara ta det lugnt och avvakta och se vad som skulle ske.

När jag gjorde det så framstod han inte längre så skrämmande utan verkade mer ha något att säga och visa mig. När jag tittade rakt på honom upplöstes han i form och blev situationer i mitt liv. Lite som korta Youtube-videoklipp. Situationer jag minns, men som jag tidigare inte sett fullt ut som nu. Sen återvänder han till samma form som tidigare och tittar på mig med en sorgsen min och håller ut ena handen där en liten eldslåga flammar. Först tänker jag att den kommer bränna mig, men eftersom det är en dröm så tänkte jag: "Ja va fan, varför inte"

Så där står jag sen med en eld i min hand och det känns lika naturligt som om jag hade stått vid en Sibyllakiosk och haft en hamburgare i handen. Och han pekar att jag skall gå iväg i korridoren. Nästan så han blir otålig över att jag inte ger mig iväg. Så vi står där. Han med avsikten att se mig gå och jag med avsikten med att se vad han skall göra. Han förbryllar mig och fascinerar mig. Jag menar hur ofta får man träffa Djävulen i en dröm och dessutom få gratis saker av honom? Framförallt när man vet att det hela är en dröm och att det som när man tittar på en skräckfilm inte kan skada dig.

Till slut så tröttnar han på "Arga-Leken" och går in i sitt rum igen och smäller igen dörren. Denna gång hörs ett ljud faktiskt. Så jag traskar vidare med min högra hand utsträckt och en liten flammande eld. Snart börjar den bli lite svår att handskas med. Vill gärna rinna ur min hand likt gele och jag tvingas ta hjälp av min vänstra hand för att hålla den kvar. Men det hjälper inte utan den börjar droppa ned på golvet och nu är scenariot gråa dammiga korridorer som brinner lite här och var och ger färg åt det hela. En mycket märklig och god känsla sprider sig i mitt sinne. Svårt att förklara varför, men elden gör mig glad och även faktumet att mina händer nu brinner bryr jag mig inte i. Allt jag rör vid börjar brinna och jag slänger snart eld omkring mig i en rasande fart, lite som när en konstnär allt intensivare målar på sin duk och försöker tvinga fram ett motiv. Snart brinner allt omkring mig och när det gråa försvinner öppnar sig en klarblå himmel och inget mer. Bara den blå färgen man helt enkelt inte kan definera som en fast färg. Och jag vaknar.

Nu kan man ju tycka att det är både märkligt och egendomligt att jag minns drömmen så detaljerat. Men bilden har blivit helt klar efter att ha haft samma dröm flera gånger och eftersom jag noterat fragment jag minns när jag vaknat. Andra jag frågat om drömmen säger att det är en mardröm, vissa säger att det är ett tecken på något men vet inte bara vad. Detaljer som att jag minns att Djävulen är lite över två meter skall tydligen betyda att han är något slags beskyddare i drömmen. Beskyddare av vad? Den heliga och lätt svårhanterliga elden?

Nu vet jag inte om drömmar har en betydelse eller inte, men nog är det ganska intressanta saker som sker i ens undermedvetna när man borde sova och vila. Ännu intressantare är alla dem som med hjälp av diverse böcker försöker tolka andras och sina egna drömmar och dessutom leva efter dem eller ta avgörande beslut baserat på dem. Ta bara till exempel Bibeln som är full av människor som drömmer och sedan gör verklighet av dem för att lyckas eller misslyckas eller vad man nu gör. Kan man följa en dröm och borde man följa vad som liknar en mardröm? Är det ett drömmarnas tillstånd av rätt och fel? Bra drömmar och dåliga drömmar?

Surfar I Ett Paradis (2006-11-22 19:15)

Detta är i sanning den värsta tiden på jorden. Ständigt mörkt ute och temperaturen växlar som pendeltågen på bangården. Finns det så mycket mer att göra än att slösurfa runt på Internet och dricka en folköl? Nej antagligen inte. Att surfa är lite som att ströva omkring planlöst i en välbekant stad. Man vet ungefär var allting finns och ägnar det inte något större intresse mer än att sporadiskt kika in i skyltfönster, kolla på en passerande tjej i smyg och om andan faller på stanna för att ta sig en kopp kaffe i en plastmugg. Alltid för hett och det där attans plastlocket lossnar alltid och ger en ett bad i skållhett kaffe. Men som sagt istället för det ägnar man timmar åt att flanera omkring på Internet och dricker en folköl. Lite som när man var sexton år och fortfarande bodde hemma. "Vuxenlivet" har sina fördelar. Lite som Seinfeld sade om att spoliera sin aptit på kakor om man vill.

Nåja dagens virituella promenad resulterade i en del nyheter som jag vill förmedla i denna krönika. MySpace verkar ha blivit hackade på något förunderligt vis och en hel del lösenord lades ut till allmän beskådan. Jag har ett MySpace konto men jag var lyckligtvis inte med på listan. Vidare kollade jag in lite musik och fann att Governor Andy var ett ganska schysst band som lirar reagge men sjunger på svenska. Bonus På Kortet var en av de videos jag hittade. Ganska skön musik att flyta omkring på nätet till. Drömmer mig genast bort till en söderhavsö och kannor med Frozen Margaritas. Sverige är jävligt tråkigt vintertid. På Youtube hittade jag dessutom en ganska klockren video med gruppen Las Palmas och låten Så Kan Det Gå

Så kan det gå ja. Läste en notis i Vår Bostad att de hemlösas boende i Göteborg kostar en miljon kronor om dagen. En miljon spänn!! Det är 364-365 miljoner om året beroende på om det är skottår eller inte. Hur många hemlösa finns det i Göteborg? Inte för att jag på något sätt föraktar hemlösa, men väl de myndigheter som slösar skattepengar på detta vis. Varför inte bara ge de hemlösa en miljon var och en flybiljett till Thailand eller ett annat land där de åtminstone får valuta för pengarna? Jag tror att de skulle bli mycket lyckligare med en kanna Margarita och liggandes i skuggan och i en hängmatta. Mycket bättre än snöslask och svenska myndigheter.

Vidare noterar jag att vår nya regering fortsätter pressa de ekonomiskt redan utsatta med att eventuellt ge oss höjda matpriser, att Statens Järnvägar skall ändra sin prissättning på tågbiljetter igen. Naturligtvis inte till förmån för resenärerna. Kanske är det för att bekosta den egna personalens tjuvåkning som BakomGaller avslöjade tidigare HÄR. En härva så otroligt invecklad att jounalisterna som kontaktade BakomGaller, fortfarande håller på att reda ut det hela. Frågan är bara vem som kommer först och hur många fler hot vi skall få innan det får sin lösning. Att statlig personal hotar medborgare är inget nytt för världen och knappast för Sverige. Dock är det kanske tur att dödspatrullerna inte står på Regeringens sida i vårt land. Det kunde ha blivit svettigare än söderhavsklimat.

Vidare kan vi konstatera att på forumet är det en ganska hög aktivitet med sköna filurer. Råder nästan lite söderhavsklimat där med. Åtminstone hoppas vi att det den andra december blir en het afton då vi arrangerar en julfest online. Vår första jul tillsammans och förhoppningsvis många fler att se fram emot. Själv skall jag nog festa loss på just Frozen Margaritas och bära en Hawaiiskjorta den kvällen. Bara för att påminna mig om hur långt bort jag kan surfa ifrån det kalla klimatet om nöden kräver det.

Förvånande Nyheter? (2006-10-30 19:52)

The Ark ställer in konserter i USA efter direkta hot. Detta beror helt och hållet på att sångaren och gayikonen Ola Salo tvingades öppna käften om något oerhört känsligt i Amerika, nämligen flygplan och dess förmåga att krascha in i byggnader. Hur är man funtad i skallen om man i detta patriotiska land skämtar om något som kostade och fortsätter kosta amerikanska liv? Nu är det istället synd om Ola Salo och The Ark som mår psykiskt dåligt för att man hotats till livet. Hur tror du alla amerikaner känner det Ola? Som varje dag lever i fruktan för nya terrorangrepp. Skäms Ola Salo.

Aftonbladets reporter fick napp på nätet. på 10 minuter hela 25 inviter. Knappast förvånande då Aftonbladets reportrar verkar ha för vana att ragga på just sliskiga kontaktsidor genom att just säga att dom är reportrar och ge ut sin mailadress. Hur vet vi detta? Jo BakomGaller har sedan en tid tillbaka också undersökt hur det fungerar på dessa sajter och fick då ett mycket snuskigt förslag av just en journalist på Aftonbladet. Denna skröt friskt om vilken skjutjärnsjournalist han var. Undrar hur mycket han kommer att uppskatta den kommande artikeln om snusket på kontaktsidorna här på BG. Fy skäms, men knappast förvånande då tidningen tidigare även huserat pedofiler.

Den utlovade stormen mellan AIK och Göteborgs supportrar förra torsdagen rann mer eller mindre ut i sanden. Detta är jag dock ganska glad för då vanliga supportrar hotades med stryk. Låt dem som är intresserad av att slå varandra på käften göra det och lämna de vanliga fotbollsintresserade människorna ifred. Ett smakprov på hur farliga just dessa hulliganer är kan ni se på denna länk där några Göteborgare visar hur man slåss med Polisen. Dock ställer jag mig frågande till om det verkligen kan räknas som att slåss om man utför nån form av balett i luften och flera meter från just de tilltänkta offren. Inte heller förvånande att Polisen tvingades använda pepparsprej för att skingra gossarna.

I helgen ställde även en MC-Klubb i Dalarna till med fest och bjöd in ett antal andra olika klubbar. Den som hade hand om gästlistan måste nyligen ha bytt från moped till lättviktare och anförtrotts en alltför stor uppgift då han lyckats att samla de två största och rivaliserande klubbarna på samma ställe.. LÄNK Anhängare till Bandidos och Hells Angels drabbade samman och slogs i Jularbo. Polisen fick rycka ut och skingra slagskämparna och nu så här i efterhand kan man ställa sig frågan om det har förändrats något sedan rallarslagsmålen på danslogarna och Kalle Jularbos tid och dagens gängbildningar.

Och avslutar denna krönika gör jag med ett säkert tecken på att det närmar sig jul. Nej jag tänker vare sig på snö, kyla eller julmust och adventskalendrar. Jag tänker på de ökade rånen mot banker och värdetransporter. Varje år är det likadant. Banker rånas av människor som tänkt sig att dryga ut julklappspengarna och ett säkert tecken på att det lackar mot jul. Med den nya regeringens förslag att slå hårt mot A-Kassan kan man tänka sig att detta kanske blir en mer året runt-aktivitet inom en snar framtid. Då handlar det förstås inte om att dryga ut julklappskassan utan att dryga ut matkassan. Jag förstår nu varför den nya regeringen vill att det skall satsas mer på resurserna till Polisen. Dom visste att förslaget skulle gå hand i hand med det andra. Bra jobbat Fredrik. Du blir nog en cirkusdirektör som din anfader.