Så då hände det äntligen och innan det hann att bli ett nytt år. Jag hittade årets kanske mest romantiska och roligaste film i You, Me and Dupree. När jag först hörde talas om filmen var jag skeptisk, inte minst för att Matt Dillon för mig har minst lika stor utstrålning som en träbit i en pissoar. Men Kate Hudson och Owen Wilson var med i rollistan så jag tänkte jag skulle ge det hela ett försök. Owen har ju sina ljusa stunder och Kate ja hon är ljus hela hon i sin utstrålning. Föga kunde jag ana vilken överaskning jag skulle få. För detta mina damer och herrar är en mycket bra film.
Molly och Carl gifter sig och som Best Man dyker Randy Dupree upp. Man anar oråd redan innan själva vigselakten då han lyckas hamna på fel ö. Carl och Dupree är barndomsvänner och antagligen är det kanske orsaken till att Carl står ut med Dupree, han är nämligen en vandrande katastrof. I alla fall i Carls ögon skall det visa sig. För efter att Molly och Carl gift sig och flyttat in tillsammans dyker Dupree upp och berättar att han förlorat sitt arbete, sin bostad och sin bil och dessutom sover i en bar. Carl fylls av medlidande och erbjuder honom att flytta in ett par dagar hos Molly och honom.
Molly är inte sprudlande glad över att Dubree kommer in i deras hem med några få tillhörigheter som en ukelele, ett uppstoppat älghuvud och framför allt sig själv. För Carl och Molly blir den närmaste tiden fruktansvärt påfrestande och snart börjar Carl att se rött gällande Dupree. Allt han gör påverkar Carl och när deras vardagsrum tar eld efter att Dubree utövat vissa sexuella aktiviteter med en mormon och tillika bibliotekarie åker han ut med huvudet först. Dock hittar Molle och Carl i regnet igen och tar honom åter till sitt hem. Nu är scenariot fullbordat och allt som händer härefter kan liknas vid domedagen.
Matt Dillon spelar Carl och är inte sådär jättekul i filmen men han gör det bra. Molly spelas av den otroligt vackra Kate Hudson som kan få isblock att smälta. Dupree spelas av Owen Wilson och han gör nästan en kopia av tidigare roller han haft, klumpig men välmenande och ett stort hjärta. I en biroll som Mollys pappa ser vi även Michael Douglas som är fräschare än aldrig förr. Ser nästan 20 år yngre ut och gör en ganska lam roll men ändå nödvändig för filmen. Kanske skulle han ha framställts aningen elakare än han gör.
Detta är årets mest romantiska komedi och som jag skrev i inledningen kan ni ana att den kommer få ett väldigt bra betyg. Filmen är inget man ser om och om igen, helt enkelt inte den typen av klassiker, men den får 4.5 av 5 möjliga för att den är oerhört charmig och ganska kul även om själva humorn faller platt i månfa fall. MEn se den och med någon ni gillar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar