Det hela började för ganska exakt en vecka sedan med huvudvärk, en näsa som började rinna och en hals som började tjockna till och värka. Samtidigt som vädret ute fick sig ett rejält uppsving blev molnen inomhus allt tyngre och tyngre och till slut kom värmen eller i mitt fall febern. Som med alla sjukdomstillstånd blir det ju extra jobbigt att vara just av manligt kön och jag är efter att ha studerat mig själv under denna sjukdomsperiod övertygad om att vi killar har det mycket jobbigare när vi blir sjuka.
Varför frågar sig då människor och främst kvinnor. Jo det har med själva sysselsättningen under denna period att göra, mer än själva sjukdomen. Kvinnor har lättare för att ligga ner och filosofera än oss män. Man är som kvinna antagligen mer beredd att låta tiden läka och återställa till full vigör igen. Man har vett att ta hand om sig, äta medicinen, klä sig varmt och dricka vätska samt tvätta händerna ofta. Vi män ser först ett eventuellt sjukdomstillstånd som en orsak att stanna hemma och spela X-Box eller Playstation eller kolla på film under maratonliknande förhållande. Vi tänker: "Äsch detta ger sig snart, lika bra att underhålla sig under tiden"
Tyvärr medför ju detta att man inte alls fokuserar sig på att tillfriskna utan fokuserar mer på vad som händer i spelet, vilka nya nivåer man skall nå och varför Tony Soprano egentligen går till en psykolog när han är en sådan stabil och tuff kille. Man spolar över avsnitten där han framför den kvinnliga psykologen gråter hjärtat ur sig över sina vedermödor och istället fokuserar på hur Tony löser sina konflikter i "arbetslivet". Detta gör oss juka. Sjukare än en kvinna någonsin kan bli (och inte på grund av våldsfantasierna eller skumma utkablade värderingar), nej vi förtränger vår hälsa för att ha skoj under tiden vi tänker att allt ordnar sig.
För så tänker vi ofta. Det ordnar sig med förhållandet, det ordnar sig med arbetet, det ordnar sig med målningen av fönsterlister och det ordnar sig med present till de bekantas högtidsdagar och bröllop. Vi förlitar oss på någon osynlig makt att lösa våra problem och bekymmer åt oss och blir särskilt förvånad när det brakar åt skogen. "Hur fan kunde detta hända? Vem bär ansvaret? Skall man behöva göra allt själv för att det skall fungera?"
Och eftersom jag besitter dessa manliga gener så var ju katastrofen ett faktum ganska snart. Jag blev dödssjuk. Febern steg, halsen tjocknade och att använda näsan till annat än att snörvla var inte att tänka på. Jag testade att dricka te, vatten och ta mig en liten jävel bara för att det är ju så man hört äldre män klara av de värsta situationerna. Men inget gav någon positiv inverkan och medans jag låg där och funderade så kom jag att tänka på en kvinna på ett arbete jag hade i ungdomens dagar. Hon sade att började hon bli sjuk så bäddade hon ner sig med strumpor och varma kläder och sov ut ordentligt. Sen bäddade hon rent och gjorde om samma procedur igen allt medan hon stjälpte i sig örtte, vatten och andra natursaker. Hon var aldrig sjuk mer än 2 till 3 dagar max.
För mig hade det gått lite för långt för att använda detta Hokus Pokus trix, så jag fick helt enkelt lägga mig ner och vila och vila och vila igen. På grund av min ignoranta inställning så började jag även visa symptom på lunginflamation. Hela beskrivningen stämde in punkt till pricka och jag började förbereda mig för läkarbesöket. Jag tänkte en dag till, en dag till sen måste jag. Detta var en oerhört svår påfrestning då jag verkligen hatar att besöka läkare och tillbaka i tiden även sytt ihop ett rejält skärsår på egen hand för att undvika just detta förhatliga ställe.Och när jag lade mig för att sova dagen innan besöket och kontakten måste tas, kände jag vemod och kunde lika gärna vara död.
Under kan ske!! Jag vaknade utan febern som jag dragits med under flera dagar och det kändes aningen lättare att andas igen. Jag vågade knappt hoppas att det skulle gå vägen och att jag skulle slippa att besöka doktorn. Men jag vilade. Och denna vila gav mig ännu en feberfri dag och trots att vädret ute förändrats började solen skina inomhus igen. Synd bara att det inte kunde kombineras. Men det kändes som att få öppna ögonen igen efter att ha varit nedgrävd i en grav, att få återvända från dödsriket igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar