Var går gränsen för vad man kan begära av en vän? Nyligen blev jag ombedd av en vän att göra honom en gentjänst. Detta innebar rent konkret att jag skulle dölja uppgifter och mer eller mindre göra samma sak som Laila Freivalds nyligen avgick från sin utrikesministerpost för. Den enda vinningen min vän skulle göra var högst marginell och antagligen var det mer en principsak för honom. Det är nu problemen kom in i bilden. För att detta skulle ske så var jag tvungen att dels gå emot mina egna övertygelser och dels trampa åtta andra personer på tårna och helt enkelt agera som en diktator i den miniatyrvärld av demokrati vi byggt upp. Jag skulle dessutom svika förtroenden, visa att i somliga fall lönar sig brott. Hur gör man detta?
Jag fick mycket att tänka på helt plötsligt och insåg att jag antingen riskerade en vän eller riskerade åtta vänners bekantskap och förtroende. Dessutom stred det mot mina egna åsikter om vad som är rätt eller fel. Rätt att göra en vän en tjänst, fel att undanhålla saker. Varför bad han mig inte mörda någon istället? Det beslutet hade varit lättare att ta i detta sammanhang. Så var går gränsen för vad man kan begära av en vän?
Jag har tidigare i mitt liv begått kriminella gärningar för att skydda och se till mina vänners intressen. När den så kallade rättvisan slog ner på mig med sin millimeterrättvisa så insåg jag att allt faktiskt inte är rättvist, inte ens rättvisan. Men jag bet ihop och gjorde vad som förväntades av mig för saker jag inte ens gjort. Jag fick se det som att just denna bestraffning var för allt jag gjort tidigare i mitt liv och undkommit straff för.
Bitter? Ja i början var jag oerhört bitter och hämndgirig. Jag hade bara ett syfte i livet och det var att en dag få upprättelse, ge igen för det som drabbat mig. Men saker förändras och den känslan avtog allt mer och jag insåg att ibland är man tvungen att släppa saker och känslor och bara gå vidare vare sig man gillar det eller inte. Någonstans efter vägen hade jag ju faktiskt gjort fel även om det inte var orsaken till min nuvarande situation. Men jag anser att jag betalat av min skuld till samhället.
I detta läge så ber min vän om en gentjänst. För mig ingen stor grej men med långt större konsekvenser eftersom jag inte bara påverkar mitt eget samvete utan även åtta andra personer på ett negativt sätt. Så jag brottades med problemet och insåg att hela min trovärdighet faktiskt hängde på att jag var ärlig mot i första hand mina åtta kollegor, mot mitt samvete, och mot samhället. Att dölja en orättvisa av detta slag efter att helt nyligen själv smakat på vad orättvisa kan innebära är inte rätt. Om jag hade ställt upp på vad min vän begärde av mig hade allt som hänt mig och det straff jag uthärdat inte medfört annat än att jag stödde det system av just orättvisor som själv drabbat mig. Det är inte rätt.
Men var det rätt att svika en vän? Svaret är både ja och nej. Ja för att själva tjänsten i sig hade medfört långt mer negativa konsekvenser än vad som hade vunnits. Om min vän hade tänkt efter så kanske han insett att man inte placerar sina vänner i lägen där man måste förråda andra och gå emot sitt eget samvete.
Nej för oavsett om en vän behöver ens hjälp skall man vara där och hjälpa honom. Det står till och med i Bibeln. Men Bibeln och Jesus förkunnar även att man ska hålla sitt hjärta rent och det innebär att jag måste göra ett val. Ett val som innebär att jag antagligen förlorar en vän men slåss för det jag tror på, som så många andra människor tror på och som i grunden skall bekämpa just det min vän bad mig att dölja. Orättvisa. En Judaskyss för rättvisa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar