En Viktig Pusselbit I Mitt Liv: Lyckan

Jag skall öppet erkänna att jag i flera år varit djupt deprimerad. Det har varit av ganska många orsaker men en av de främsta är ett par skridskor Micron Mega 10-90, proffsmodellen med den röda linjen längs med sidan. Samma skridskor som Mario Lemieux och Pavel Bure en gång i tiden skrinnade fram över isen med och producerade åtskilliga mål och byggde sin storhet på. Enligt många den bästa modell av skridskor som någonsin producerats. Att jag varit nedstämd och sorgsen beror på förlusten av just dessa skridskor som för mig symboliserar en period av mitt liv med lycka, kamratskap och känslan av att glida fram på ett par skenor som närmast kan liknas med att sväva fram på Guds egna moln.

Det var ödet som förde dessa skridskor samman med mig. Tidigare hade jag avverkat åtskilliga par som inte alls höll måtten för komfort, utförande och samhörighet. Dessa skridskor är Tors Hammare, Odens Korpar och Zeus Åskvigg & Spira, Conans svärd, jag och mina skridskor. En perfekt sammansättning av väsen och redskap. Nu vet jag att några som läser detta skrattar så tårarna rinner eftersom det finns en hel del skillnader mellan Gudarnas redskap och mig och mina skridskor. Den skillnaden ligger i hur man lyckas träna upp sig att använda dem.

Jag var inte särskilt bra hockeyspelare. Tvärtom låg min styrka i att göra allt det man inte skall göra i fair play. Jag var inte snabb, jag gjorde ett mål under min karriär och mestadels var jag snarare en belastning för mina lagkamrater när skärpa och finess krävdes på planen. Det resulterade även i en längre avstängning från all idrottslig verksamhet. Detaljer om det skall jag bespara er andra läsare, berörda vet att det kommer vara en legend inom den klubb jag avslutade min karriär som aktiv spelare och senare även blev ungdomsledare i.

Men mina skridskor har varit mitt svärd, som pennan och tangentbordet blivit nu. Jag är fortfarande en amatör men brukar det och skärper eggen för var dag. Mina skridskor har medfört att jag haft trevliga kamrater, träffat brudar och en av dem väldigt speciell i mitt liv. Vi hör samman jag och mina älskade Micron Mega 10-90. Även när det inte var säsong hände det att jag tog av mig mina strumpor och körde ner fötterna i skridskorna bara för att känna känslan. För så perfekta var dessa skridkor. Ett par strumpor eller sockor hade totalt förstört den gudomliga känsla som infann sig med dem på. Passformen var som en drog. Aldrig trodde jag att vi skulle skiljas åt vi två.

Men olyckan var framme för 6 år sedan. På grund av mitt dåvarande arbete kunde jag inte längre besöka dem på sitt ställ i det materialrum de fanns i ishallen. Kanske kände sig mina skridskor svikna för att jag valde arbete och förhållande före dem. Kanske var det ödet som visade att vi antingen är tillsammans som tvillingbröder, eller åtskilda av oceaner av tid och rum. När jag efter en tid skulle hämta hem dem för jag saknade dem verkligen så hemskt mycket att de skulle få tillbringa sommaruppehållet i mitt hem, var de spårlöst borta.

Jag letade, materialaren letade, klubbens ordförande letade och molnen samlades över våra huvuden då en konflikt som hade fått Slaget Vid Gettysburg att likna kattpiss var på väg att uppstå. Jag hade förlorat min heliga Graal, och min olycka var fullständig. Jag grät faktiskt över minnet av dessa skridskor och tanken att aldrig mer få återse dem. En mycket viktig bit av mitt liv hade plötsligt försvunnit och kunde inte bli återfunnen. Därefter gick hela mitt liv åt helvete, jag förlorade dåvarande flickvän, mina älskade katter och en massa andra saker som borde ha varit viktiga, men nästan inte kunde överglänsa saknaden av mina Micron Mega 10-90.

Under dessa 6 år som förflutit, har jag tänkt på dem, saknat dem och aldrig givit upp hoppet om att en dag få se dem igen. Att känna den perfekta sammansättningen av mina fötter och dessa skridskor. Men under kan verkligen ske och under en jippomatch i min gamla klubb där jag själv medverkade som coach för ett återförenat lag av gamla spelare, ser jag plötsligt dessa liggandes på golvet nedanför en före detta lagkamrat. Han har hittat dessa i ett utrymme klubben förfogar över och hade mist sina men hittat dessa och tänkte ta hem dem som ersättning för dem han förlorat. Jag vet hur han känner. Men en dag hoppas jag att han finner sina vingar. Dessa är mina!!

Min värld har förändrats igen. Solen skiner och skridskorna har exakt samma välbekanta doft och om än lite slitna på skenorna som jag under åren tvingats byta ut med jämna mellanrum, så är de sig på pricken likt. Detta är en mycket viktig bit i mitt liv och den symboliserar som jag nämnde tidigare mitt livs största lycka. Tor har sin hammare och Zeus sina åskviggar, jag har åter mina skridskor och även om min karriär som hockeyspelare för länge sedan är över, har vi storartade saker att utföra tillsammans i framtiden. En vacker dag skall jag bära dessa när jag lär mina barn att ta sina första stapplande steg på isen och då har vi tillsammans nått den höjdpunkt både jag och mina skridskor tillverkades för.